JONA BOK
Jona ville inte på Gud höra
och hans uppdrag utföra
Försökte fly över hav
fick i fiskens buk sin grav
Gud över honom höll sin hand
och Jona återsåg sitt hemland
På nytt Guds kallelse får
och denna gång han går
Framför till Nineve bud
från skapelsens ende Gud
Undret i staden händer
folket till Gud sig vänder
Att Gud folket från dom vill skona
är svårt att fatta och förstå för Jona
vill att Gud hans synpunkter hör
och Nineves folk helt förgör
Kallelse
Kan ej längre Nineve skona
var Herrens ord som kom till Jona
Ondskan den är stor
som i staden bor
Jag vill dig med budskap sända
så folket kan sig omvända
Jona ville ej höra Guds ord
gick istället på ett skepp om
Gud sände då en vind enorm
det blev på havet full storm
I båtens skråv
låg Jona och sov
kaptenen kom till honom ner
"märker du inte vad som sker"
Ropa så att din Gud på oss tänker,
kanske han då oss räddning skänker
Någon sa "vi kastar lott så vi ser
vem som är skyldig till det som sker"
Lotten föll då på profeten Jona
"kasta mig i sjön så ska Gud er skona"
De lyssnade då på hans ord
kastade honom överbord
(Jona 1)
Räddningen
I en fisk, väldigt stor
Jona i tre dygn bor
Han ropade då i sin nöd
"låt inte detta bli min död
jag har fördrivits av dej
ge livet åter till mej"
Fisken förde Jona till land
spottade upp honom på strand
(Jona 2)
Omvändelsen
På nytt Jona Guds befallning får
denna gång han till Nineve går
Folket får där hans budskap höra
att Gud tänker staden förgöra
Budskapet dem på djupet berör
och bot och bättring de alla gör
Gud ser då det som med folket sker
sin räddning och förlåtelse ger
(Jona 3)
Sanningar
Det som i kapitlet sker,
är att Gud sin nåd ger
Här visas också något, som såväl då som nu är sant
Gud är barmhärtigare än en väckelsepredikant
Det blir också för oss bekant
att Jona var stor kverulant
Trots alla brister vi hos Jona ser
Gud ändå honom stora uppdrag ger
Därför kan Gud dig och mig använda,
oss till många behövande sända
(Jona 4)
Mika
Profeten uppmanar folket och ledarna; hör,
lev i kärlek, var Gud trofast och det rätta gör
Messias ska komma och ge folket en ljus framtid
Svärd ska plogbillar bli i ett rike med fred och frid
Inledning
Under Jotams, Achas och Hiskias regeringstider detta sker
Mika Herrens ord om Samaria och Juda hör och syner ser
Dom över Samaria
Hör alla folk, lyssna med allt vad du rymmer jord
Herren mot er ska vittna och framföra sitt ord
Från Herrens heliga tempel hans ord, hans vittnesbörd ska utgå
Herren lämnar sin boning stiger ner ska på jordens höjder stå
Bergen under honom smälter dalarna spricker upp och rämnar
som vax i eld smälter som vatten som störtar ner, höjder lämnar
Allt detta för Israels folks synd, för Jakobs illgärning
Om inte Samaria? Vad är då Jakobs missgärning?
Om inte Jerusalem? Vad skulle Juda folks synder vara då?
Jag ska Samaria till stenhögar göra, där ska vingårdar stå
Jag ska vräka hennes stenar i dalen ner
blottlägga, så alla hennes grundmurar ser
Alla hennes Gudabilder ska förgöras
det som hon horat ihop, brännas, förstöras
Hennes avgudar ska jag förgöra en gång för alla
från horpengar de kom och horpengar ska man dem kalla
Därför sörjer jag och klagar, avklädd, barfota går
som klagande uv och ylande schakal jag står
Samarias sår kan ej läkas, in i Juda ätit sig har
Det onda har nått mitt folks port, in i Jerusalem det nu drar
I Gat förkunna det ej
och till högljudd gråt säg nej
I Bet Leafra ska ni vältra er i stoftets damm
ni som bor i Shafir, dra bort i nakenhet och skam
De inte kommit undan som i Saanan lever och bor
Bet Hasel det fästet ni mist, gengjudes av klagan stor
De som bor i Marot hoppas på välgång och lycka
men Herren har till Jerusalems port sänt olycka
Ni som bor i Lakish, ni spände för stridsvagnarna era
Sions svåraste synd, fast Israels brott var flera
Staden Moreshet Gat måste för denna skuld nu skiljas från er
som torr källa för Israels kungar husen i Aksiv man ser
Åter ska jag mot er som bor i Maresha erövrare sända
Åter måste Israels härlighet fly, mot Abdullam sig vända
Skär av dig ditt hår och ditt huvud raka
sörj glädjens barn dem som du får försaka
ditt huvud kalt som gamens gör
ty bort från dig man dem nu för
(Mika 1)
Nahum
Profeterar om Nineves framtida undergång och fall.
för grymma diktaturer gängse undergångsmall
Habackuck
Över folkets liv,ve, klagan och suck
så börjar profeten Habackuck
men slutar med lovsång
trots att världen är vrång
Kaldeerna , Guds redskap
Bland folken omkring er ska ni se
i er tid kommer något att ske
av häpnad ni förstummade då ska vara
ni ska inte tro, när man för er förklara
Jag ska båda upp Kaldeerna som ett grymt och vilt folk är
de drar fram över jordens vidder tar i besittning och förtär
Skrämmande och fruktansvärda är de och de tar själva sin makt och rätt
deras hästar, vildare än vargar, snabbare än pantrar, springer lätt
De kommer den härjande skaran tätt samlade fram de drar
gör av kungar narr, skrattar år furstar som sand de fångar tar
De hånler åt alla fästningar kastar upp vallar och dem intar
har sin styrka som Gud,som vinden hastar de vidare, finns ej kvar
Vädjan till Herren
Herre sedan urminnes tid är du till och du min Gud, min Helige, aldrig dö ska
Herre ska de döma? Du klippa, har du skapat dem till att straffet med sig ha?
Du vars blick är för ren för det onda med våld härdar du inte ut
Hur kan du se svekfullas dåd tiga när onda, gör på goda slut?
Människor har du låtit bli som havets fiskar utan härskare en myllrande skara
De onda drar upp dem med krok, halar in dem med garn och deras nät blir till en snara
Därför gläds de och jublar, tänder offereld åt näten, åt sina garn offrar de
eftersom garn och nät låter dem leva i överflöd och rik föda åt dem ge
Ska de fortsätta sina svärd dra
slakta folken ej förskoning ha
(Habackuck 1 )