Josua bok
Josua ledd av Gud och fylld av stort mod
vandrar med Israels barn över Jordans flod
Sig och folket åt Gud anbefaller
ser sedan hur Jerikos murar faller
Förnyar löftet till skapelsens Gud
följer hans anvisningar och bud
Upplever att Gud med honom och folket går
att han alltid trofast vid sina löften står
Guds uppdrag till Josua (Kapitel 1)
När nu Herrens tjänare Mose död var
Gud ett budskap till Josua Nuns son har
Min tjänare Mose är död och nu ska det ske
ni ska över Jordan gå, till landet jag vill ge
Varje fotsbredd ni trampar på, jag åt er ger
löftet som jag till Mose gav, ni uppfyllt ser
Från öknen och Libanon till floden Eufrat
allt hedniskt land till Medelhavet ska bli er stat
Så länge du lever ska ingen kunna dig emot stå
som jag gick med Mose så ska jag nu också med dig gå
Följ lagen som Mose gav åt dig så jag ska dig inte svika
från buden ska du varken till höger eller vänster avvika
Om du följer lagen ska du ha framgång,
Herren ska vara med dig din levnad lång
Var inte rädd, Herren dig framåt för
han ger dig framgång i det du gör
Josua ger folkets förmän uppdrag, att uppbrott förbereda
"för nu ska jag, med Guds hjälp över Jordan in i landet er leda
Till Rubens, Gads och hälften av Manasses barn Josua direktiv ger
"Ni är enligt Mose ord redan i er del av landet, det som här er omger
men era män ska följa mig över floden hjälpa era bröder
att intaga detta goda land, som Herren gett, från norr till söder
sedan ska ni hit få återvända"
De sa "vi går dit du oss vill sända
på samma sätt som vi valde att Mose höra
så ska vi nu allt, som du oss befaller, göra
Må Herren din Gud med dig vara, som han med Mose var"
"den som dig trotsar och ej lyder får ej här leva kvar"
(Josua 1)
Domareboken
Folket bort från Gud sig vänder,
domare han till dem sänder,
då till Gud de återvänder,
detsamma gång på gång händer.
Hjältar i lång rad
nämns på bokens blad
Gideons tro på Gud var stark och hjälp han fick,
när han på Guds uppdrag, mot fienderna gick
Simsons styrka var av helt unikt slag,
för vackra kvinnor var han dock svag.
I håret hans väldiga styrka satt,
fienden fick i hemligheten fatt
Styrkan med håret försvann,
fienderna hjälten övervann.
Simson ändå sista ordet fick,
när i bön till Herren Gud han gick.
Strider mot kananéer (Kapitel 1)
Efter Josuas död Israels barn inför framtiden frågande är
de har fortfarande med kananéerna i landet stora besvär
Vem ska mot dem dra ut
och på dem göra slut
Herren ger Juda detta uppdrag
Juda valde att Simon ha i sitt lag
Följ med mig nu och kämpa, vid min sida stå
så ska jag med dig till ditt område sen gå
De mot kananéerna med vapen går
genom Herren, de i striden, seger får
I Besek de seger vann
och Adoni-Besek fann
han flydde, de upp honom hann
och deras krigsfånge blev han
De högg av honom tummar och stortår
han konstaterar; nu mitt straff jag får
Sjuttio kungar jag stympat på detta sätt
nu Herren Gud på mig tagit ut deras rätt
Till Jerusalem de honom för
och där som deras fånge han dör
Juda barn anföll Jerusalem, satte staden i brand
sedan drog de vidare mot Negev, bergsbygd och lågland
mot kananéerna i Hebron de stred
och deras tre härskare nederlag där led
Sedan vänder sig trupperna mot staden Kirjit-Sefer
Kalev lovar; min dotter till den som intar den, jag ger
Kalevs brorson Oniel utmaningen antog
fienderna besegrade och staden intog
Aksa, Kalevs dotter, blir kusinens fru
en viljestark och målmedveten hustru
Sin åsna hon tar
rider till sin far
Negevöknen har du ju mig skänkt
men jag på vattenförsörjning tänkt
Källor med vatten behöver jag nu ha
övre och nedre källorna kan jag ta
Källorna hon får av sin far
nöjd hon nu man, mark, vatten har
Ättlingarna till Mose svärfar
med på ökenvandringen var
är nu också med Judas barn när de landet intar
och egen bosättning hos Amalekiterna tar
Juda följer så Simon och de i sin våld Sefat får
staden får namnet Norma, helt mot förintelse den går
Juda intog Gaza med dess omland
och Askelon, Ekron efterhand
Bergsbygdens byar och städer erövras både snabbt och lätt
men mot slättbygdens järnbeslagna stridsvagnar står de sig slätt
Som Mose hade bestämt fick Kalev Hebron
och han drev bort Anaks tre söner därifrån
Benjamiterna drev ej bort Jebuséerna från Jerusalem
och än idag har dessa bland Benjamiterna i staden sitt hem
Josefs barn mot Betel på erövring drar
och har framgång då Herren Gud med dem var
I sin erövring hjälp av en man i staden har
han visar dem hur de lättast hans hemstad intar
Denne man sedan till Hetiternas land sig tar
staden Lus han grundlägger, där lever sina dar
Manasse och Efraim lyckas ej driva bort sina fiender i Dor
ej heller i områden runt omkring är deras krigslycka och framgång stor
Kananéerna lyckades i de delarna av landet hålla sig kvar
men när Israelerna i styrka växer de dem till tvångsarbete tar
Övriga stammar ej framgång i erövringen har
vilket landets framtida utveckling kraftigt beskar
(Domareboken 1)
Ruts bok
Rut en fattig enkel kvinna var
vars livsgärning ännu lever kvar
Hennes lidande och olycka
vändes till glädje och lycka
Boken inleds med sorg och död
kvinnor delar vandringens nöd
blir för varandra stadigt stöd
trots avsaknad av dagligt bröd
Upplever "din Gud är min Gud"
bokens slut i dur och glädjebud
hennes släkt blir mäktig och stor
med kungar som i palats bor
Ebimeleks utvandring (Kapitel 1)
Under domartiden bryter en hungersnöd i landet ut
Ebimelek från Betlehem tar om utvandring beslut,
med hustru Noomi och deras söner två,
beslutar han att till grannlandet Moab gå
I Moab dör han, lämnar Noomi med försörjningsansvar,
hennes söner Machlon och Kiljon växer upp och hustrur tar,
men sönerna tidigt lämna livet får
och Noomi ensam med sonhustrur står
Hon efter ett tag höra får
att det bättre i hemlandet går
att Gud till sitt folk ser
och med bröd dem nu förser
I Moab har hon inga band
går därför nu mot sitt hemland
Ensam behöver hon dock ej gå
med sig har hon svärdöttrarna två
men dem hon uppmaningen på vägen ger
bättre är att ni till Moab åter er beger
Herren kommer där att trygghet er ge,
hans omsorg kommer ni där att få se,
hem och makar han giva er må,
så därför ska ni gå båda två
Avskedskyssar Orpa och Rut av Noomi får
men de börjar gråta och säger vi med dig går
Nej, hos mig ni ingen framtid har
ingen son jag har i livet kvar
tänk på, jag är för gammal för att fler barn få,
så hos mig har ni ingen man att vänta på
Orpa efter mer gråt
vänder åter hemåt,
medan Rut
tar beslut
ej sin svärmor överge
vad som än kommer att ske
Tvinga mig ej från dig gå
jag vill vid din sida stå
Jag går dit du går
jag står där du står
och folket ditt
är folket mitt
Den Gud som är din
är också Herren min
Där ditt liv släckes ut
vill jag att mitt tar slut
Jag vill min vila få
där du till vila gå
Vad som helst må Herren oss göra
bara ej vår gemenskap röra
Det är min tanke och min vilja
att endast döden kan oss skilja
Då Noomi Ruts fasta vilja ser
hon ej framtiden diskuterar mer
vidare fram på vägen går
tills de fram till Betlehem når
Där väcker de uppståndelse stor
bland Noomis gamla vänninor
Noomi för dem nu försöker förklara
att hon inte längre Noomi kan vara
istället bör de nu kalla henne för Mara
då hon nu utan man och söner får sig klara
Livet har för mig blivit tungt och hårt
den väldige har för mig gjort det svårt
Rik gick jag härifrån Betlehem bort en gång
tomhänt återvänt, natten för mig blivit lång
Så gick det till när Noomi återvände
det var i kornskördstiden som detta hände
(Rut 1)