Ordspråksboken
Vishet och råd
som en röd tråd
Bokens bud
frukta Gud
gör mot nästan gott
i stort som i smått
Inledning
Alla dessa ordspråk vi har här
är det kung Salomo som oss lär
De fostrar och visdom till människor, ger
så de vikten av de klokas ord inser
De som lyssnar på dem, fostran och insikt får
och då mot rättfärdighet och redbarhet går
Ordspråken ger de unga och oerfarna vett
förmedlar kunskap som de ej tidigare sett
Ordspråken den kloke på rätta vägar för
Visa ökar sitt vetande när de dem hör
Genom dem man liknelser och tänkespråk förstår,
lösningen på de visas ord och gåtor man når
Gudsfruktan vishetens begynnelse är
dåren ser vishet och fostran som besvär
Min son lyssna till förmaningen från din far
ha din mors undervisning i noggrant förvar
som en skön krans, för ditt huvud, dem bär
som en kedjas prydnad de din hals klär
(Ordspråksboken 1
Varning för onda människor
Min son säg till syndare nej
när de lockar dej följ dem ej
i bakhåll vill de ligga och döda
och oskyldigas liv helt föröda
De säger "som dödsriket vi dem sluka ska
och som graven, med hull och hår, ska vi dem ta
på skatter av olika slag
ska vi också lägga beslag
penningpungen ska vi dela
ditt hus ska inget fela"
Min son låt bli att följe med dem slå
låt din fot aldrig på deras väg gå
De skyndar till att allt ont här göra
genom blodsutgjutelse förgöra
Fåglar är inte hjälpta av att de ser
när gillrandet av fångstnätet sker
dessa män som ligger i bakhåll
har på läget alls ingen kontroll
och de har då inte heller tänkt på
att de på eget liv lurar sig då
för den som roffar åt sig går det så
att livet han mister, får från det gå
(Ordspråksboken 1)
Visheten talar
Vishetens röst på gatan hörs
budskapet över torget förs
i ljudliga larmet henne ropa man hör
i stadens portar hon förkunnelsen framför
Hur länge ska då ni okunniga
älska att okunniga vara
Hur länge ska smädarna njuta
av att med sina smädeord svara
Hur länge ska dårarna kunskapen
med hat besvara
Vänd om, lyd när jag vill tillrättavisa
och förklara
Min vilja vill jag visa er
och mina ord jag till er ger
Jag ropade, men ni vägrade höra
varnade, men ni ville inget göra
Mina råd trotsade ni och avvisade
mina tillrättavisningar avspisade
därför ska jag skratta, när olyckan er når
hånle när det fasansfulla er övergår
när allt ont kommer över er som oväder
och olyckan hemsöker er som stormväder
Då ska de ropa utan att få svar av mej
de kommer att söka men finner mej ej
emot de kunskapen ej tog
gudsfruktan bort ifrån sig slog
Ville ej veta av mina råd och ta dem i akt
visade mot mina tillrättavisningar förakt
de får nu äta sina gärningars frukt med rätta
av sina onda planer får de äta sig mätta
Genom att avfalla, de okunniga från livet går
och dårens sorglöshet gör att han döden i förtid når
Den bor trygg, som på mig här vill höra
det onda kan ej honom förgöra
(Ordspråksboken 1)
Visheten talar
Vishetens röst på gatan hörs
budskapet över torget förs
i ljudliga larmet henne ropa man hör
i stadens portar hon förkunnelsen framför
Hur länge ska då ni okunniga älska att okunniga vara?
Hur länge ska smädarna njuta av att med sina smädeord svara?
Hur länge ska dårarna kunskapen med hat besvara?
Vänd om, lyd när jag vill tillrättavisa och förklara
Min vilja vill jag visa er
och mina ord jag till er ger
Jag ropade, men ni vägrade höra
varnade, men ni ville inget göra
Mina råd trotsade ni och avvisade
mina tillrättavisningar avspisade
därför ska jag skratta, när olyckan er når
hånle när det fasansfulla er övergår
när allt ont kommer över er som oväder
och olyckan hemsöker er som stormväder
Då ska de ropa utan att få svar av mej
de kommer att söka men finner mej ej
de ej emot kunskapen tog
gudsfruktan bort ifrån sig slog
Ville ej veta av mina råd och ta dem i akt
visade mot mina tillrättavisningar förakt
de får nu äta sina gärningars frukt med rätta
av sina onda planer får de äta sig mätta
Genom att avfalla, de okunniga från livet går
och dårens sorglöshet gör att han döden i förtid når
Den bor trygg, som på mig här vill höra
det onda kan ej honom förgöra
(Ordspråksboken 1)
Visheten som värn mot det onda
Min son om du mina ord emot tar
sedan inom dej har dem i förvar
om du på visheten hör
insikten till ditt hjärta för
om du på klokheten lyssna vill
låta insikten höra dej till
om du söker efter henne som du söker efter en silverskatt
ska du förstå vad gudsfruktan är, på kunskapen om Gud få fatt
Det är från Herren du visheten får
från hans mun kunskap och vishet utgår
Åt den redlige han framgång och lycka i beredskap har
han vakar över rätten och är den öförvitliges försvar
Då ska du inse det godas alla vägar, vad rättfärdigt, rätt och redbart är
visheten ska fylla ditt hjärta och kunskap, glädje och klokhet ge dej skydd här
Insikten ska din hjälp och ditt skydd vara
och från den onda vägen dig bevara
ska som ett skydd mot falskhet och osanning stå
mot dem som ej längre på rätta vägen gå
som det onda med nöje och glädje gör
och finner sin lycka i allt ont de hör
de slingriga vägar följer
rättfärdigheten de döljer
Insikten ditt skydd för den främmande kvinnan vara ska
för henne som i sin mun de förföriska orden ha
som sin ungdomsvän övergett har
och ej i Guds förbund står kvar
Hennes hus i dödsriket sjunker ner
till skuggornas boning hon sig beger
aldrig kommer den åter som till henne går
och han aldrig mer vandra på livets väg får
Därför, på de godas väg du vandra må
på de rättfärdigas väg framåt gå
ty de rättfärdiga ska i landet bo
de oförvitliga få leva i ro
men de onda ska utrotas ur landet här
för dem trolösheten undergång med sig bär
( Ordspråksboken 2)
Min son glöm inte vad jag dig här lär
i ditt hjärta mina bud med dig bär
hög ålder och ett långt liv ska du som gåva få
frid och välgång blir följeslagare som med dig gå
Låt godhet och sanning med dig vara
som ett band om din hals dem förvara
skriv dem på ditt hjärtas tavla ner
så gud och människor din klokhet ser
Du ska inte på ditt eget förstånd dig förlita
men av hela ditt hjärta ska du på Gud lita
tänk på honom vart du än går
på jämn väg du då vandra får
Tro inte att du själv all visdom har
fly det onda, ha din gudsfruktan kvar
det leder till att din kropp hälsa får
till att kraft och styrka dina ben når
Med allt du äger och har ska du Herren ära
det första av din skörd ska du till honom bära
dina lador ska fyllas av säd då
överflöd av vin ska dina presskar få
Min son förkasta fostran du av Herren får
bli inte förtretad när hans tuktan dig når
ty Herren tuktar den han älskar här
och agar den son som han håller kär
Lycklig den som vishet fått
den som fram till insikt nått
Visheten större värde än silver har
ja högre värde än guldet som du spar
Inte ens dyrbara pärlor hennes värde uppväger
hon är mer värd än alla skatter du äger
Långt liv i sin högra hand hon bär
i den vänstra rikedom och ära är
Alla hennes vägar är ljuvliga att gå
och på hennes stigar kan du trygg vila få
Ett livets träd hon är för dem som fått henne fatt
en lika stor lycka som att finna en stor skatt
Jordens grund har Herren genom vishet lagt
genom insikt han berett himlens prakt
Hans kunskap öppnade djupens flöde och källa
och fick molnen att över jorden sin dagg fälla
Min son låt inte omdöme och klokhet från dig vika
överge dem inte, låt dem hela ditt liv berika
de ska ge dig liv och lycka
och ska din hals vackert smycka
Då kan du i trygghet gå
och kommer att stabilt stå
utan fruktan din vila få
och sova lungt i din vrå
utan rädsla för oväntad fara
i storm, som drabbar, lugn kunna vara
Ty Herren skall dig försvara
bevara dig från varje snara
Var beredd att en skälig gåva ge
när du kan ett behov tillgodose
Om du något har
ge inte detta svar
"i morgon ska du av mig få
om du kommer tillbaka då"
Planlägg inget ont mot din bror
han som bara om gott dig tror
Se till att du på de hårda orden spar
trät inte om du ingen anledning har
Se inte upp till den som våldsverkare är
gå inte in på de vägar han går här
Med vrede Herren på falskheten ser
men den rättrådige sin vänskap ger
Herrens förbannelse den ondes hus når
den rättfärdiges hem välsignelse får
Smädare får hans smädelse smaka på
medan ödmjuka hans nåd kommer att få
De visa vinner ära
dårarna får skam bära
(Ordspråksboken 3)
Barn hör förmaningar från er far
lyssna och ni får en insikt klar
Glöm ej undervisning jag ger
Gud är den lärdom jag ger er
När jag själv var ett barn hos min far
en pojke, min mors en
da barn var
lärde han mig detta: håll fast vid mitt ord
följ mina bud så får du leva på
jord
Sök att vishet och förstånd samla i ditt förråd
och glöm aldrig vad jag sagt, minns alltid mina råd
Överge inte visheten, hon ska dig bevara
älska henne, var nära, hon ska då ditt skydd vara
Vishet är viktigast, insikt förvärva
ge allt du äger för att insikt ärva
Om du högt vill visheten lyfta och bära
och omfamna henne då ger hon dig ära
Hon ska med ståtlig
krona, dig kröna
ge dig sin krans, den härliga och sköna
Min son jag önskar att du mina ord vill höra
då de kommer dig fram till ett långt liv att föra
Vishetens väg jag dig lär och på rätta vägar jag dig för
där kan du springa utan att snava och inget din framfart stör
Se till att du värderingar du fått har kvar
för de är ju den trygghet du i livet har
Följ inte efter de som ont gör
slå ej
följe med dem som förför
undvik att på gudlösas stig träda in på
vik hellre av åt sidan och förbi den gå
De gudlösa kan inte sova om de inte det onda får utföra
sömnen flyr dem om de inte andra får skada och nergöra
Brottets bröd är födan de håller kär
och ondskan och hatet deras vin är
De rättfärdigas stig är som när gryningens ljus oss når
och som sedan växer allt mer till dagen i full prakt står
De ondas väg är som en vandring i nätter, mörka och kalla
de irrar, famlar utan ljus och vet inte var de kan falla
Min son lyssna när jag talar, mina ord vill jag att du hör
släpp dem inte ur sikte, se till att de ditt hjärta berör'
om du finner dem får du liv och hopp
och de blir till läkedom för din kropp
Hjärtat styr ditt liv, så därför må du hjärtats renhet bevara
avhåll dig från svek och låt aldrig din mun med falska ord svara
Ha din blick fäst mot målet du ska nå
och på den stig där dina fötter ska gå
Varken åt höger eller vänster ska du vika av
ondska och onda tankar för alltid begrav
(kap 4)
Min son hör på min vishet och lyssna till insikten jag har
låt kunskap prägla dina ord och på visa ord och råd spar
En trolös kvinnas läppar är som söt honung och lenare än olja
hennes tunga är
men till slut blir hon vass som tveeggat svärd och som malört
känns dina begär
Hennes vandring mot döden går,
till dödsriket hennes steg når
Vad som är livets väg har hon inte förstått
och hon märker inte alls när hon vilse nått
Därför mina barn, mina ord hör
då mina anvisningar framåt för
Håll henne långt borta från dej
och hennes dörr närma dej ej
annars får du all din kraft åt henne ge
åren blir hårda om du låter det ske
främlingar drar nytta av din styrka då
och i annans hus får du som tjänare gå
Du stönar när slutet är nära
när svagheten din kropp besvära
"Varför avskydde jag den fostran jag fick
och från varje förmaning med vrede gick
varför lyssnade jag inte på dem som undervisning gav
utan slog dövörat till för deras ord och för deras krav
I stora svårigheter jag nu är
inför alla som är samlade här"
I din egen brunn du ditt vatten finner
friskt vatten i din egen källa rinner
Ska dina källflöden rinna på gatan ut
och strömma ut till torget till slut?
Nej de ska bara höra dej till
även om många dela dem vill
Av din källa ska du välsignelse få
gläds att du med din ungdoms hustru får gå
hon den älskliga hinden, den vackra gasellen är
må hon och hennes bröst alltid vara din lust här
Min son din kärlek till henne bevara
din lust till henne må du spara
Varför skulle du annan kvinna se
och henne din lust och kärlek ge
Var människan går Herren ser
på alla hennes steg akt han ger
Den onde fångas av sina egna brott
får själv skörda ondskan som han sått
i sin dårskaps berusning han in i döden nu gå
då han inte tog emot den fostran han kunnat få
(kap 5)
Min son om du för en vän i borgen gått
och om ditt handslag en främling har fått
snärjd av dina egna ord är du då
fångad av vad sagt får du då stå
då ska du göra så här min son för att friheten få
skynda iväg och försök med dina ord honom nå
sömn får du inte unna dej
till vila får du säga nej
sök räddning som gasell som från jägaren försöker sig klara
som en fågel som är på flykt undan fågelfångarens snara
Du som är lat du
ska till myran gå
se hur hon gör och du ska vishet få
hon har ingen härskare eller furste som henne order ger
ändå hon med mat under sommaren och skördetiden sig förser
Du late hur länge ska du i din säng vara kvar
när ska du vakna, stiga upp och ta ansvar?
Sov du en stund till, slumra lite till
vila och med armarna i kors sitt still
som en rånare då fattigdomen mot dig slår
och armodet som en väpnad man mot dig står.
En ond människa, en ogärningsman budskap med kluven tunga
ger
blinkar, skrapar med foten, gör med fingrarna tecken, märkligt sig beter
Han är falsk i sinnet, vållar tvister och smider ränker
detta slår tillbaka, krossar, ner i djupet honom sänker
Herren sitt hat mot sex ting bär
sju ting som hans vrede förtär:
stolta ögon, falsk tunga och händer som besudlade med oskyldigt
blod är
ont hjärta, mened, den som vållar osämja, den som vandrar ondskans väg här
Min son din fars bud må du bevara
och din mors undervisning ta till vara
nära ditt hjärta ska du ha dem bära
som ett halssmycke ska du ha dem nära
Då ska de leda Dej där du går
vaka över dej när din sömn du får
när du vaknar ska ska de tala, för deras råd en lampa för dej är
en fostrande undervisning och ett ljus som lyser upp din vandring här
Från din nästas hustru råden vill dig bevara
på samma sätt från den främmande kvinnans snara
till hennes skönhet ska du inte begär ha
låt inte hennes ögonkast och blick dej bedra
Predikaren
Livet kan aldrig helt förstås
fullständig klarhet ej uppnås
All tänkbar mänsklig ansträngning,
i sin yttersta förlängning,
helt utan mening och innebörd,
gör att inre balansen blir störd.
Frukta istället Gud
och följ alla hans bud
Inget nytt under solen
Tomhet idel tomhet
predikarens budskap är
tomhet idel tomhet
allt är bara tomhet här
Vad får människan till slut
av sin stora möda ut
släkte kommer, släkte går
jorden för evigt består
Solen stiger upp och solen sänker sig ner
den till platsen för sin uppgång skyndsamt beger
Vindens sus från söder oss når
men snart om till nordan den slår
jämnt och ständigt vinden vänder
om och om igen det händer
Alla floder mot havet rinner
men havet vi aldrig fullt finner
floderna ständigt går
i sina gamla spår
Ingen har ord som räcker
och kunskap som allt täcker
Ögat blir inte på intryck mätt
med örat är det på samma sätt
Det som vi sett kommer vi att se
det som skett kommer på nytt att ske
Inget nytt under solen grytt
någon säger det här är nytt
men det före oss funnits har
från urminnes tider det var
De släkten som från oss har gått,
i glömska gömmas
de som kommer
ska av framtida släkten glömmas
(Predikaren 1)
Olika livsvägar prövas
Jag Predikaren kung över Israel i Jerusalem var
med vishet jag mig föresatt utforska allt under himlen har
Tungt är det arbete som Gud här på människorna har lagt
Jag såg att allt under solen tomhet var, efter vind en jakt
och får
ej att räkna
Det som krokigt är
kan ej bli rakt här
Det du ej har med går
Jag har större visdom än någon före mig haft,så jag tänkte
åt djup vishet och vetande jag här all min tid skänkte
Jag ville vad vetande och vishet var helt förstå
om dumhet och dårskap ville jag också kunskap få
men den kunskap jag lyckades nå
är en jakt efter vind, jag såg då
Stor visdom med stor sorg oss förser
och mer kunskap mer plåga oss ger
(Predikaren 1)
Höga Visan
Poesi på hög nivå
relation mellan två
Sångernas sång
om kärleks gång,
om längtan,
om trängtan,
om hur man och kvinna,
kärlekslycka vinna
Sångernas sång
Hon
Kyssar jag ur hans mun dricka vill
din kärlek ljuvare än vin därtill
ljuvligt doftande din balsam är
som Turak-balsam det namn du bär
Kvinnorna de älskar dej
låt oss skynda, ta med mej
Konung nu till ditt rum mej ta
jubla och glädjas där vi ska
Din kärlek högre än vin jag prisar
med rätta man dig sin kärlek visar
Jag är svart och skön,
ni Jerusalems döttrar alla
Svart som Kedars tält
och Shalmas hyddor mig kalla
Bry er inte om att jag är svart och att solen mig bränt
Mors söner grälat, till att vakta vingårdarna mig sänt
Om egen vingård
tog jag inte vård
Säg mig nu kärasten min
var vallar du hjorden din
Vid middagstiden var rastar du då
vill ej förrirra mig, till annan gå
Han
Du skönaste bland kvinnor, följ bara fårens spår
Dina killingar vid herdarnas läger beta får
Min älskade ett sto i Faraos spann är du lik
Kind smyckas av hängen, din hals är på pärlor rik
Hängen av guld ska vi till dig göra
till dem kulor av silver tillföra
Hon
När kungen ligger på bädden sin
sprids doften från nardusen min
han min vän, som knytet med myrra är
det som vilar mellan mina bröst här
En klase hennablom, min vän
i En-Gedis vingårdar än
Han
Min älskade vad du är underbar
vad du är skön, ögon som duvor har
Hon
Vad du är skön min vän,
ja helt ljuvlig är du, jag säger
Cedrar bjälkar, cypresser tak
i vårt grönskande läger
(Höga visan 1)