Jesaja
Varningar och uppmaningar till omvändelse
förutsägelser om framtidens stora händelse
Tröstens och förlåtelsens goda ord
bud om fridsfurstens kommande till jord
Herren anklagar sitt folk
Författaren här återger
de syner som Jesaja ser
när Ussia, Jotam, Achas, Hiskia kungar var
på den tid Juda Jerusalem som huvudstad har
Hör himmel och lyssna jord
Herren talar sina ord
Barn jag fostrat och vård gett
men de har mig övergett
Oxen förtroende för sin husbonde har
Åsnan har trygghet i sin Herres krubba kvar
Men Israel känner inte sin Herre
och med folkets förstånd är det än värre
Ve över detta syndiga folk, som tyngt av skuld är,
detta onda släkte, dessa vanartade barn här
Herren sin Gud har de lämnat och övergett
vänt honom ryggen, med förakt på Herren sett
Har ni inte fått nog med hårda slag
ni fortsätter trotsa Herren, hans lag
Huvudet sönderslaget
hjärtat i bitar slaget
Från huvud till fot finns inget helt kvar
bulor, skråmor och öppna sår med var
Ej urkramade, ej förbundna sår
ingen läkande olja dessa når
Ert land är helt förött och städerna har bränts ner,
främlingar som äter er åkers gröda ni ser
Förödelsen av samma slag
som drabbade Sodom en dag
Bara Sion finns kvar, som en hydda i en vingård är
ligger som vaktskjul på gurkfält, som en beskyddad stad här
Om Herren Sebaot ej lämnat en spillra av oss kvar
samma dystra slut som Sodom, Gomorra oss drabbat har
Sodomsfurstar Herrens ord hör, det er berör
vad Gud har att säga er,Gomorrafolk hör!
Så säger Herren; alla era slaktoffer har jag sett
och jag är mätt på brännoffersbaggar och gödkalvars fett
Jag vill allt detta blod varken ha eller se
som ni från tjurar, lamm och bockar vill mig ge
Vem har då begärt detta av er
det som ni offrar och åt mig ger
Trängs gör alla på förgårdarna mina
finns där med meningslösa gåvorna sina
Offerröken som mig når
mig att känna avsky får
Nymånad, sabbat och era samlingar vid högtider
jag tål ej falskheten, festerna, av allt detta lider
När ni i bön lyfter era händer
bort jag mina ögon från er vänder
Jag lyssnar inte på er, hur mycket ni än ber
ni har blod på händerna, tvätta och rena er
Sluta göra det onda, era illdåd vill jag slippa se,
lär er göra gott, vara rättvisa och förtryckta stöd ge
Den faderlöses talan för,
änkans rop på rättvisa hör
Så säger Herren, låt oss till rätta med varandra gå
när era synder scarlakansröda inför mig stå
kan de då bli så vita, som renaste snö är
och när ni med synder röda som purpur går här
kan då en reningprocess ske
så vi dem som vit ull kan se
Om ni efter mig rättar er
jag då det goda till er ger
men om ni vägrar höra
ska svärdet er förgöra
(Jesaja 1)
Klagosång över Sion
Ack, den trofasta staden en sköka blivit har
uppfylld av rätt, en boning för rättfädighet hon var
nu bor mördare där
ditt silver slagg nu är
Att späda ditt vin med vatten är du nu van
dina sturska stormän blivit tjuvens kumpan
att sko sig tycker de är bra
alla älskar att mutor ta
De ej de faderlösas talan för
och på änkans argument de ej hör
Därför uttalar Herren Sebaot, Israels Mäktige sitt ve
jag ska ta hämnd på mina fiender mina ovänner vedergällning ge
Min hand mot dig jag lyfta ska
orent slagg bort i smältugn ta
Sådana domare och rådgivare du hade förr ska jag dig ge
Som rättfärdighetens borg, som trofasta staden ska man dig åter se
Sion ska räddas genom det som rätt är
och genom rättfärdighet de som bor där
Brottslingarna, syndarna, ska tillintetgöras,
de som överger Herren mot färgängelse föras
över Terebinterna ska ni känna olust
de som tidigare för er varit en stor lust
Över lunden känner ni mest besvär
den som en gång var er oändligt kär
Som en Terebint med vissnad krona ska ni vara
som en torr lund som inte fukt kan bevara
Märken ska den starke få
hans verk ska inte bestå
och tillsammans de brinna ska
i en eld som inget slut ha
(Jesaja 1)