Psaltaren 2. Kapitel 51-100

 

 

         Den botfärdiges bön
Förbarma dej Gud, i din stora godhet stryk, mina synder ut
gör mej fri från all min skuld, rena mej och gör på all min synd slut
Jag vet vad jag brutit, min synd står alltid inför mej
jag har förbrutit mej, syndat mot dej, bara mot dej
Det som är ont i dina ögon jag utfört har
därför har du rätt när du av mej kräver ansvar 
rättvis är domen du ger
då du mitt arv av skuld ser

I synd jag en gång formades och blev i min moders liv till
men du älskar uppriktiga hjärtan, se sådana du vill
ge mej vishet i mitt innersta och min synd, med isop, bort två
tvätta mej vit som snö, glädjerop och lovsång låt mej höra få

Låt den du krossat jubla få, bort från min synd, din blick vänd
Ta bort, stryk ut all min skuld, Gud din renhet till mitt hjärta sänd

Skapa i mej Gud ett helt och rent hjärta, ge mej ett nytt och stadigt sinne, 
ta ej ifrån mej din helige ande,behåll mej nära, i ditt goda minne

Håll mej uppe och ge mej ett villigt sinne,låt mej över din räddning glädjas få
jag ska visa syndarna din väg, så att de vänder åter och vill den vägen gå

Gud du mitt hopp, min räddning, skydda mej mot blodsdåd
då ska jag jubla över din trofasthet, din nåd

Herre öppna min mun, ty jag vill sjunga, ditt lov, slaktoffer vill du inte emot ta
Ger jag dig brännoffer ratar du det, som offer vill du ett förkrossat hjärta ha

Du o Gud förkastar inte en människa, som krossats och brutits ner har
Bygg upp Jerusalems murar, ha dina välgångstankar för Sion kvar
Du ska rätta offer, brännoffer, heloffer få
unga tjurar ska offras på ditt altare då
             (Psalm 51)

                               Tröst

Varför skryter du över ondskan och ser på den fromme ner
ständigt tänker ut fördärv, med din vassa tunga du knivhugg ger
Du är full av ondskefullt svek, älskar det onda mer än godhet gör
kommer hellre med lögn än med sanning, ord som skadar du gärna framför

Därför ska Gud krossa dej, för alltid, gripa dej och ur ditt tält dej dra
från de levandes land ska du ryckas bort, de rättfärdiga ser och bäva ska
De ska säga där är en man, som inte sin förtröstan på Gud har
han söker i vad han äger skydd, litar på rikedom på det han spar
        

Jag är som ett olivträd som grönskar vid Guds hus
nu och för evigt jag litar på Guds godhets ljus
Jag ska alltid tacka och prisa dej för allt vad du gjort
och förkunna ditt namn för dina trogna, ty det är stort
           (Psalm 52)

             Klagan inför Gud över fördärv

Gud finns ej, ja så dårarna tänker
åt skändligheter sin tid de skänker
när Gud från himlen blickar ner
han på människosläktet ser

Finns någon som klok är
och som söker gud här
men alla är fördärvade och avfallit har
ingen gör det goda, ingen rättfärdig finns kvar
                                         
Dessa ogärningsmän, de alls inget sej lär
de lever på mitt folk, som bröd de dem förtär
aldrig till Gud de ber
då de ej åt honom ser

Så drabbas de av skräck- 
en helt oväntad skräck
ty alla de gudlösas ben Gud omkring strör
De står med skam, ty Gud förkastar, dem förgör
O att det för Israel händer
att Gud sitt folks öde vänder
Att de från Sion, sin räddning ska uppleva få
så Jakob och Israel fram i glädje och jubel får gå
        (Psalm 53)

                  Bön om räddning från fiender

Rädda mej Gud genom ditt namn, skaffa mej rätt genom din kraft, o Gud om du ville höra
Lyssna till mina ord de övermodiga angriper mej ständigt och våldsmän vill mej förgöra

De räknar inte med Gud, men Gud är min hjälpare, Herren är mitt fasta stöd
vänd det onda mot mina fiender, krossa dem, du som är trofast i all nöd

Jag prisar ditt höga namn Herre och ett gott offer vill jag dej ge
du befriar mej i min nöd mina fienders fall ska jag se
              (Psalm 54)

                    Klagan över falska vänner

Gud lyssna till min bön och dölj dej inte när jag ber, hör mej och ge mej svar
Jag våndas i min oro, ingen ro för fiendens hop, för ondas skrän jag har

De öser ondskan över mej, ansättter mej i vrede, ångest griper om mitt hjärta tag
Dödsskräck faller över mej och jag darrar av fruktan av fasa överväldigas jag

Om jag ändå hade duvans vingar, då flög jag bort för att finna  ett bo
långt bort skulle jag fly och slå mej ner i ödemarken för att finna ro
snabbt skulle jag där söka beskydd mot vinande vind, storm, söka skydd

I staden ser jag våld, ondska och förtal
Herre skapa förvirring i deras tal
uppe på murarna vandrar de runt dag och natt 
därinne har ondska och elände sej bosatt

I staden råder fördärv och sorg
våld och svek lämnar aldrig dess torg

Om jag smädades av en fiende, då kunde jag det ta
om jag förnedrades av ovän kunde jag undan mej dra
men du min like, min bundsförvant och min förtogne är ju
vi gladdes över att gå till Guds hus, vid min sida gick du
 
Må de överrumplas av död, ner i dödsriket fara
ty ondskan ju bor mitt i denna människoskara
men Herren ska rädda mej, jag ropar ta dej min sak an, 
min suckan och klagan, morgon, dag och kväll hör han

Han gör mej fri och trygg när fienden rycker fram och med mej söker strid
hör mej och förödmjukar dem gör Gud som sitter på tronen sedan urtid
Ty de ändrar sej ej
och fruktar inte dej

Han kränkte freden och svek givna löften och hans ord halare än smör är
hans hjärta vill strid, hans tal lenare än olja, ändå ett blottat svärd bär

Kasta din börda på Herren, han ska den bära,
sviker ej den rättfärdige, är alltid nära

Du o Gud ska dem i avgrundens djup störta ner
mördare, bedragare ej ens livets mitt ser
men jag min förtröstan har
hos dej alla mina dar
       (Psalm 55)

              Förtröstan i lidande

Jag är förföljd och ständigt utsatt för angrepp, Gud förbarma dej
fiender förföljer mej ständigt, angriper mej,ser ner på mej
När jag är rädd- på Dej förtröstar jag
på dej min Gud, på ditt ord, på din lag

Jag är inte rädd, då min förtröstan på Gud jag har
vad kan dödliga göra mej, då Gud är mitt svar

De har ont i sinnet mot mej och ständigt med sina ord de sår ger
De gaddar sej samman, de vaktar på mina steg ständigt min väg ser
De efter mitt liv står, låt dem straff för sin ondska nu få
Du har sett min oro Gud, ner folken i din vrede slå

Samla mina tårar i din lägel, i din bok de ju redan uppskrivna är
Mina fiender ska vika då jag ropar  till dej för jag vet Gud är mej när

På Gud- jag prisar hans ord, på Herren- jag prisar hans ord- förtröstan jag har
jag är inte rädd, vad kan människor mej göra, då jag i hans nåd är kvar
                 
Jag har mina löften till dej min Herre, min Gud, gett
då du räddat mej från döden och i nåd till mej sett
Jag ska mina löften infria med offer, tackoffer, i ditt hus
du räddat mej från fall, så jag kan vandra inför dej i livets ljus
              (Psalm 56)

           Bön och lovsång i nöden

Förbarma Dej Gud, förbarma dej, jag flyr till dej
jag ropar till den högste, till Gud som gör gott mot mej

I dina vingars skugga min tillflykt jag tar, tills faran dragit förbi har
Du sänder mej hjälp när mina förföljare till smäderop mot mej tar

Gud visar att han god och trofast är, men mitt bland lejon ligger jag
deras tänder är spjut och pilar som till människokött har behag

Visa din höghet i himlen Gud
och på jorden din härlighetsskrud
                                         
Mina fiender lade för mina fötter ett nät ut
med en snara runt min hals vill de på mitt liv göra slut
Den grop de grävde för min förgängelse
blev deras eget fall, deras fängelse

Gud mitt hjärta redo nu är
jag vill sjunga och spela här

Vakna nu min själ, vakna harpa och lyra
Jag vill, Herre, min tacksamhet dej bedyra
jag vill morgonrodnaden väcka
min lovsång till folken sträcka
alla folk ska ditt lov höra få
ty din godhet upp till himlen nå
Du alltid trofast står
din nåd skyarna når

Visa din höghet i himlen Gud
och på jorden din härlighetsskrud
        (Psalm 57)

          Bön mot de ogudaktiga

Ni mäktiga skipar ni verkligen rätt
dömer ni människorna på ett rätt sätt
Nej med ont i sinnet ni handlar
jorden till våldets plats förvandlar

Sedan födseln de gudlösa avfälliga är
från allra första stund går lögnarna vilse här
Deras gift som ormars gift, liknar en kobra som döv sig gör
och då ej ormtjusaren, den förfarne besvärjaren hör

Bryt lejonens käkar Herre, krossa tänderna i deras mun
Låt dem försvinna och dunsta bort som vatten i uttorkande brunn
Likt gräs som vissnar och trampas ner
lik en dödfödd som solen ej ser

Må han rycka bort dem i vrede och förtörnelse innan de brett ut sej som törnsnår
den rättfärdige gläds när han skådar himlen, men vada i de gudlösas blod han får

Den rättfärdige får sin lön ut
när Gud ger sitt rättvisa domslut
          ( Psalm 58)

               Oskyldigs bön om hjälp

Rädda mej Gud från mina motståndare och  fiender, i säkerhet mej för
rädda mej undan ogärningsmännen, så ej mördarna mej förgör
Grymma män ligger i försåt och till angrepp mot mig går
fast jag är oskyldig och ej syndat eller felat jag lida får

Du Herre Sebaot Israels Gud vakna, kom och till mej se
skona ingen trolös usling, utan res dej och folket straff ge

Varje kväll de ylar som hundar, när de runt staden gör sin strykarfärd
orden strömmar oupphörligt ur deras munnar,tungorna är som svärd
de tror att ingen dem hör, men du åt dem ler
du Herre på dem alla med stort löje ser

Du är min styrka o Gud, jag lovsjunger dej, då du min säkra fasta borg är
Min Gud är trofast, han låter mej se mina fienders fall och kommer till min hjälp här
                                        
Döda dem inte Herre, då kan mitt folk glömma
men med din makt kan du till hemlöshet dem döma

Varje ord i deras mun på synd bär
och de fängslade i sitt högmod är
förbannelser och lögner dem tillhör
i din vrede i grunden dem förgör
att Gud härskar i Jakob ska då alla inse,
ja intill jordens yttersta gräns ska man det se
                         
Varje kväll stryker de runt i staden, som ylande hundar sig bete
de driver omkring och letar föda, blir de inte mätta så gnyr de

Men jag ska sjunga om din styrka, jubla var morgon över ditt fasta stöd            

Ty du blev en borg för mej, dit jag flydde när jag var i djupaste nöd

Du är min styrka, jag lovsjunger dej
Gud är trofast en säker borg för mej
          (Psalm 59)

         Hopp om seger

Gud du förkastat oss har
krossat oss då du vred var
Du lät landet bäva och vackla mot avgrund ner
Herre upprätta oss åter igen, jag dej ber
                      
Du raserar, men förmår hela,
lät ditt folk ett hårt öde dela
vi raglade förvirrade runt under vinet vi fick
låt de trogna på ditt baner fästa sin blick
dit de kan undan pilbågen fly, i säkerhet vara
hjälp oss med din säkra och starka hand, min bön besvara
till dina älskade dej vänd
och din hjälp och räddning oss sänd

Gud har i sin helgedom talat och sina ord sagt
"Shekem ska i triumf utskiftas,  bli mej underlagt
Suckotdalen ska mätas, av mej bli uppmätt
Gilead och Manasse är mina, min rätt
Efraim mitt skydd, min hjälm är
och Juda min härskarstav bär
Moab är mitt tvättfat och på Edom kastar jag min sko,
höjer mitt stridsrop mot platser där Filisteerna bo"

Vem för mej till den befästa staden vem vill leda och med mej till Edom gå?
du Gud har ju förkastat oss, drog inte med oss i fält, ensamma fick vi stå
                                        
Människors hjälp är inget värd, bistå oss mot fienden vi ber
med Gud ska vi stora verk utföra han trampar fienden ner
           (Psalm 60)

          Välsignelsebön över kungen 

Hör o Gud och lyssna nu till mitt hjärtas rop, min bön hör
från jordens ände ropar jag, min förtvivlan till dig för
Rädda mig, en fast klippa vill jag nå 
ge mig den trygghet jag där kan få 
                                        
Du min fasta tillflykt och mitt skydd är
mitt befästa torn mot fienden här
Jag vill bo i ditt tält, för alltid där vara 
vill att dina vingar mig, skydda, bevara 
     
Gud, du mina löften hört har
till dina trogna ger du svar
Till kungens livslängd lägger du år 
när släkten skiftar han leva får
Må så evigt hans tron inför Gud bestå 
godhet och trohet bevara honom må
För alltid Ditt namn prisa och lovsjunga ska jag 
infria mina löften till dig dag efter dag
          (Psalm 61)

           Gud min räddning 

Bara hos Gud har jag min ro
till min räddning är han en bro
är klippan där skydd jag får
min borg där jag trygghet når

Hur länge ska ni ansätta mej, samfällt storma an
som mot en lutande vägg, mot ett fallfärdigt murspann
de har enats om att störta mej ner, älskar svek gör de
med mun välsignar, men med hjärtat förbannelse ge
                                        
Bara hos Gud har jag min ro
till min räddning är han en bro
är klippan där skydd jag får
min borg där jag trygghet når 


Från Gud kommer min hjälp och min ära                                                                han min tillflykt, min klippa, alltid nära
Du folk ha din tillit i honom, där vila tryggt
öppna ditt hjärta för honom, han är vår tillflykt
                       
Bara vindfläkt människorna är
Dödliga, endast ett bländverk här,
Läggs människorna i vågskålen, den ej sänkes ner
Då de lättare än luft är, man skålen höjas ser
 
Ett har Gud talat, men två ting jag hört om honom att han har stor makt
 att han är trofast  att han lönar efter vad människan gjort och sagt
             (Psalm 62)

                Längtan efter Gud
       
Gud du är min Gud, tidigt söker jag dig, varje dag
min själ törstar efter dig, med min kropp längtar jag
längtar efter dig som en törstande i ett kargt, uttorkat land
Jag skådar efter dig i helgedomen, efter din starka hand
vill se din makt och ära där
ty din nåd bättre än liv är
                                
Min tunga, mina läppar ska dig prisa, ära
så länge jag lever ska jag ditt lov frambära
jag ska dig åkalla med lyfta händer
min hunger då till mättnad sig vänder

Jag tänker på dig när jag på mitt läger vilar
mina tankar till dig i nattens timmar ilar
Du kommer mig till hjälp, i dina vingars skugga jag jubla kan
jag håller mig tätt intill dig, i din hand jag fasta stödet fann
De som står efter mitt liv under går
och fara ner i jordens djup de får
de ska åt svärdet, döden lämnas ut
som schakalers byte blir deras slut
Men kungen och hans edsvurna all sin glädje och lycka i Gud har
ty lögnarnars mun täpps till deras glädje och lycka tillfällig var
         (Psalm 63)

               Bön om skydd

O Gud när jag klagar, min röst hör                                                                       

ty fienden fylld av skräck mig gör
Rädda mig, göm mig för de ondas stora skara 
för skocken av ogärningsmän mig bevara
Sina tungor som svärd de vässar, filar
siktar med sina ord vassa som pilar
för att skjuta den oskyldige i försåt
utan att tveka, döda, låta dem gå åt
De rabblar förbannelser, varandra uppbackning ger
sina fällor gillrar och säger ingen detta ser
de döljer vad de tänkt ut, alla sina illdåd                                                           

en avgrund är människohjärtats onda förråd
Då beskjuter Gud dem, hans pilar träffar dem, ger dem sår
alla som ser förfäras, deras tunga dem på fall får
Alla människor förskräcks, grips av fruktan då          
de Guds verk besinna, förkunna och förstå

Den rättfärdige sin stora glädje och fröjd i Herren har
redbara prisa sig lyckliga, sin tillflykt till honom tar

   (psalm 64)

           
 Guds godhets rikedom

Dej o Gud, du som tronar i Sion tillkommer all vår lovsång 
Våra löften till dig infriar vi, du som hör vår bön var gång
Till dej kommer vi alla för att våra synder bekänna
när vår skuld blir stor får vi din nåd och förlåtelse känna 
Lyckliga är de som får dej komma nära                                                             

de som på dina gårdar står, dina kära 
        
Vi mättas av det goda i ditt hus
i ditt tempel av ditt heliga ljus
förunderligt svarar du och seger oss ger
en tillflykt och räddning som till vårt bästa ser
Du är en tillflykt för jorden, för haven som i fjärran är
Du som reste bergen med din styrka och med din kraft dem bär
Du som stillade människors larm, havets, vågornas brus
de som bor vid världens ände står häpna inför ditt ljus

Inför dina mäktiga gärningar, öster och väster jubel frambär
du tar dig an jorden och ger den regn, gör den bördig så den rik frukt bär

Fylld av vatten är Guds flod
sörjer för skörd stor och god
du jämnar det som är upphöjt
och vattnar det som är nyplöjt
med regnskurar jorden mjuk gör
välsignar det som den tillhör

Med din godhet du kröner våra år
du med feta, goda skördar består
Ödemarkens alla beten frodas, bergen, höjderna sej i jubel  klär
ängarna smyckas av fårhjordar, dalarna av säd, allt jubel och sång är
           (Psalm 65) 

              Hylla Gud

Hylla Gud, spela och ära hans namn på hela vår jord

ära honom med lovsång och glada tacksägelseord

Säg till Gud, väldiga är dina verk, för din makt fienderna kapitulerar

hela världen tillber dej, spelar till din ära,lovsjunger, ditt namn saluterar

Kom och se vad Gud har gjort, stora, underbara gärningar inför alla som på jorden bo

han förvandlade havet till torr mark så de torrskodda kunde korsa floden, som på en bro

Han härskar för evigt i sin makt, låt oss glada över honom vara

Hans ögon vakar över folken för upprorsmän ska han bevara

Prisa vår Gud, alla folk, låt lovsången ut över jorden nå

han bevarar oss vid liv, låter våra fötter på fast mark stå

Du prövade oss, o Gud, som man renar silver du renade oss

du lät oss fastna i nätet, slog oss i bojor så vi ej kom loss

genom eld och djupa vatten fick vi gå,

men så grep du in lät oss friheten få

Gud till ditt hus jag mina brännoffer bär

jag infriar mina löften till dig där

mina läppar burit fram dessa löften har

ur min mun de kom när jag i djup nöd var
                    
Feta brännoffer från får vill jag till dig frambära

offerrök från baggar, tjurar, bockar till din ära
                                      
Alla som fruktar Gud, kom nu och hör

så ska jag berätta för er vad han gör

Till honom jag ropande mig vände

och min lovsång jag till honom sände

Om jag burit ont i sinnet hade du ej hört

Men du min bön hörde och ditt svar till mej du fört 

Gud din nåd vägrar du mej ej

högt lovad är du som hör mej
           (Psalm 66)


            Bön om välsignelse

Gud i din nåd till oss se
din välsignelse ge
låt ditt ansikte lysa så vi vägledning får
så att man i hela världen dina verk förstår
alla folk får veta att du hjälp sänder
och jubla av glädje ska alla länder

Du rättvist alla folk styr och i din hand du dem bär
du leder alla länder och deras härskare är
Folken ska tacka dig o Gud, sin tacksägelse till dig ge
Jorden ger oss sin gröda, Gud med med välsignelse till oss se
Gud sin nåd, sina välsignelser oss skänker 
alla folk fruktar när de detta betänker
                                       (Psalm 67)


           Guds makt

Gud reser sej, hans fiender skingras då
alla motståndare flyr, hastigt bort gå
Som röken virvlar bort, vaxet i elden smälter ner,
det onda då förgås, så man det inte längre ser
De rättfärdiga gläds inför Gud
fröjdar sig klädda i jubelskrud

Hylla honom den mäktige som rider på molnen, lova Guds höga namn sjung till hans ära
jubla inför honom, änkors försvarare,som faderlösa på sina armar vill  bära Gud ensamma ett hem ger medan upprorsmän får i öknen bo
till de fångnas frihet och lycka han ser, ger dem frid och ro
Gud när du i spetsen för ditt folk drog ut, drog fram genom öknens öde trakt,
bävade jorden inför Gud Sinais herre inför Israels Guds prakt
då strömmade det från himlen ner, o Gud du lät ett ymnigt regn falla 
ditt kraftlösa land gav du styrka där fick ditt folk bo, stammarna alla
I din godhet du sörjde för de arma o Gud 
Du har sagt "en här av kvinnor sprider segerbud"
Kungar och härar flyr, de flyr, husfrun bytet fördelar ut
Ska ni då vara stilla i fållorna, är det ert beslut?
Duvans vingar täckta av silver är
och hennes fjädrar rödaste guld bär
Snö faller på Salmon när den allsmäktige kungarna förströr
mäktigt är Bashans berg som har höga toppar som molnen berör
Ni höga toppar ser med avund, på berget,där Gud  har valt att bo
det mäktiga berget som Herren vår Gud valt att för evigt bebo
 
Guds vagnar var tusen och åter tusen, när Herren i helighet från Sinai anlände
Du drog upp mot höjderna, där tog du fångar och människor sina gåvor till dig sände
Upprorsmännen gav dig också gåvor för du Herre Gud har din boning här
Lovad vare Herren dag efter dag, Gud är vår räddning som vår börda bär

Gud vår hjälp, räddning är
därför död ej oss förtär

Sina fiender Gud krossar
alla som i synden frossar
Från Bashan och havets djup ska jag hämta dem har Herren sagt
så du får vada i fiendens blod, som hundarna får slicka i sig, som vid slakt

Nu kommer festtåget, min Guds och konungs festtåg, som till helgedomen går
Främst går sångare, sedan musikanter bland flickor,som på tamburin slår
Lova ständigt Herren, tempelskaran stor
lova Gud, Israels källa, som här bor
Det är Benjamin, den yngste, som anför dem alla, som främst i ledet står
och följet av Judas, Sebulons och Naftalis furstar följer i hans spår

Visa din styrka Gud, det du gjort för oss, o Gud, håll vid makt
till ditt tempel i Jerusalem kungar sina gåvor lagt
Kväs odjuret i vassen, tjurhopar, folkens kalvar skingra de folk som vill ha krig
De kommer med brons från Egypten och de skyndar med gåvor från Kush o Gud till dig
Jordens riken sjung Guds lov, spela till Herrens ära, alltid
han som rider på himlen, den himmel som är till från urtid
Hör hur han här höjer över jorden sin väldiga röst
ära honom som härskar över skyar, Israels tröst'
Herren vår Gud som stor och fruktansvärd i sin helgedom är
lovad vare Gud som Israels folk i makt och styrka bär
             (Psalm 68)

 

Bön om räddning

 

Rädda mig Gud då vattnet mig till halsen når
 jag sjunkit i dyn och inget fotfäste får
Jag har kommit på djupt farligt vatten ut
 strömmen drar mig ner, vill på mig göra slut
 Jag ropat högt och utmattad är
 strupen är hes, rösten ej längre bär
 Ögonen värker, på dig min Gud jag länge väntat här
 fler än hårstrån på mitt huvud fienderna är
 Grundlöst är deras hat, många är de som vill mig förgöra
 helt utan skäl är deras hat och mitt liv vill de förstöra
 från mig de nu allt tar
 fast jag ej stulit har

 Du känner all min dårskap Gud,
 min skuld är ej dold då du den ser
 låt mig inte över alla dem som hoppas på dig dra skam ner
 Herre Gud Sebaot, låt mig inte dra vanära
 över dem som söker dig och vill vara dig nära
 För din skull får jag under spott och spe gå
 och med ansikte rodnande av stam stå
Jag blivit utstött från mina bröder här
och en främling för min moders barn jag är
Lidelsen för ditt hus har förtärt mig
och jag smädas av dem som smädar dig
Jag fastade och grät, utskrattad blev jag då
klädde mig i säckväv, fick som en visa runt gå
Skvallret om mig och mitt liv från statsporten utgår
och drinkarnas visor om mig ut bland folket når
                                        
Jag kommer till dig med min bön, låt stunden vara den rätta
 i din godhet svara mig, ge mig hjälp och min börda lätta

Rädda mig från att i djupa dyn sjunka ner
från dem som med hatfyllda ögon på mig ser
Låt ej djupa vatten i fångenskap mig ta
vattenströmmmar ner i mörka djupet mig dra                                       

 

Låt ej graven tillsluta sitt gap om mig, Herre ge mig svar
vänd dig till mig, du som är trofast och stor barmhärtighet har
Låt mig, din tjänare, ditt ansikte se
 jag är i nöd, skynda att svar mig ge
 Herre kom till mig och fri mig gör
 bort från mina fiender mig för
 Du vet hur de smädat mig har
 hur jag ständigt hånad var
 Du ser mina ovänner här
 jag krossad av deras hån är
 Mitt hjärta ingen bot finner, 
 ingen medkänsla jag vinner,
 ingen tröst jag får,
 alla från mig går
 De förgiftade min mat och i min svåra törst, ättika att dricka jag fick
 men deras eget bord, offermåltiden en fälla i vilken de själva gick

 

Deras syn, deras ögon förmörkas må, lemmar försvagas så de får svårt att gå 
Låt dem din stora vrede smaka få, låt dem under din glödande harm stå
Må deras läger bli helt öde och ingen mer i deras tält bo

De förföljer ju den du slagit, ökar plågan ger dem ingen ro
Lägg fram brott efter brott och låt dem aldrig friheten se
stryk dem från livets bok, ej plats bland rättfärdiga dem ge

Men jag som betryckt och plågad är
av dig frälsning och beskydd begär

Jag tackar och prisar Herren min Gud och min lovsång till honom för
 det behagar Gud mer än tjurar, offerdjur med klövar och horn gör
 De betryckta  ska se det och glädjas alla ni som söker Gud ska nytt mod få
 ty Herren lyssnar till de fattiga, föraktar ej dem som i fängelse fått gå
 Himlen och jorden ska prisa honom, haven och allt som i dem sig rör
 Gud bygger på nytt upp Juda städer och Sion till räddning han för
 De ska äga landet och bo där,
 hans tjänares arvedel det är
 De som älskar hans namn
 får trygghet i hans famn 
           
        (Psalm 69)

                Bön om befrielse

Gud befria mig, Herre skynda till min hjälp, min bön besvara
låt dem som står efter mitt liv i skam, vanära kvar få vara
Låt dem  som vill mig ont ta till flykten och bort i skam gå
de som skrattar hånfullt, låt dem vika tillbaka få

Alla dem som kommer inför dig med jublande hjärtan där står
Att Gud är stor, de som längtar efter honom alltid uppleva får
Gud skynda till mig, jag betryckt och fattig är
Min hjälp, min räddare, dröj inte var mig när
          (Psalm 70)

          Bön om hjälp

Till dej Herre tar jag min tillflykt, svik mej ej
Gud du som är trofast, hjälp mej, befria mej

Var min klippa, dit jag kan fly, berget där min räddning är
Du är min klippa, min borg, hela min trygghet har jag här
                                  
Befria mej, från ondas våld och grepp mej undan dra
bort från gudlösa våldsmän in i ditt beskydd mej ta

O Herre, min Gud. du mitt hopp här
min trygghet från ungdomen du är

Från första stund, mitt stöd du varit har
från moderlivet styrkan som mej bar

För många ett tecken jag blivit, du min lovsång får
med fast förtröstan på dej min Gud jag fram här går

Till dig Herre, fylls min strupe med lovsång
jag vill sjunga till din ära dagen lång

På min ålderdom stöt inte bort mej 
när krafter sviker överge mej ej

Planer smids av fiender som mot mej står
de säger, Gud ej längre med honom går

Förfölj, grip honom, han räddningslöst förlorad är
Gud dröj inte, skynda nu till min hjälp jag begär

Må de som hotar mej drabbas av skam, vanära 
Låt dem som som vill mej ont, skymf och smälek bära
                                      
Själv vill jag sjunga ditt lov, ständigt vill jag hoppas på dej
Jag vill vittna om din trofasthet, om den hjälp du ger mej

Mina ord, mitt vittnesbörd om dej ej räcker till
Herre min Gud dina storverk jag besjunga vill

Den trofasthet som endast du min Gud kan visa vill jag besjunga
från min ungdom du fostrat mej, dina under förkunnar ännu min tunga

Överge mej ej nu när jag är gammal  och grå    

låt mej om din kraft för nya släkten förkunna få

Till himmelen din nåd och rättfärdighet når, du Herre stora ting gör
Gud vem är som du, svåra öden drabbat mig men du till livet mej för

Ur djupen mej dra, ge mej min storhet tillbaka 
låt mej o Herre åter din trygghet få smaka

För din trofasthet ska jag dej med glädje till harpa prisa 
Israels helige min tacksamhet jag vill med lyra visa

Jublet stiger från mina läppar när jag spelar till din ära,
du befriat mej, ständigt ska jag vittna om att du är nära
men för dem som vill mej ont göra
ska det till skam och smälek föra    
      (Psalm 71)
        
          Bön för kungen
                                                        
Gud min bön hör, kungen dina lagar och kungasonen din rättvisa ordning ge
att han rättrådigt dömer ditt folk och låter dina betryckta sin rätt få se
Genom rättfärdighet åt folket ska höjder, berg fredens frukter bära
må han rädda de fattiga, krossa förtrycket, de arma sin rätt lära
Låt honom leva så länge som solen ljus bär 
släkte efter släkte så länge som månen är
Han skall komma som ett friskt regn, som ett stilla vårregn som vatten åt jordens gröda ger
låt rättvisa, fred, välgång grönska i alla hans dagar tills ingen måne lyser mer
Må hans rike och makt från kust till kust gå
från floden till världens ände han härska må
Hans fiender böja sig för honom ska
hans motståndare plats i stoftet ska ha
Kungar från Tarshish och fjärran kuster honom sina gåvor ger
Kungar från Saba och Seba med sina tribut honom förser
Alla folk ska tjäna honom och alla kungar ska honom sin hyllning ge
han räddar den fattige som ropar, den arme, som ingen annan vill se
 
De svaga, fattiga han förbarmar sig över 
räddar dem till livet, ger dem vad de behöver
Från förtryck och våld in i sin nåd han dem tar 
som dyrbarheter han håller dem i förvar        
Må han leva och guld från Saba som hyllning honom ge
Välsigna honom dagen lång och ständigt för honom be
Må säden växa rikligt i landet, ända till bergens toppar nå
må landet bli fruktbart som Libanon och dess kärvar tätt som gräs stå
Må hans namn för alltid leva kvar
så länge solen sitt ljus här har
Alla som välsignar, ska hans namn fram föra
alla folk ska honom prisa, lycklig göra

Herre Israels Gud till dig mitt lov jag bär
du den ende som förmår göra under här
Evigt lov ditt härliga namn må få                                                                      

och din ära uppfylla världen må

Amen
amen
      (Psalm 72) 

 

Guds godhet

Ja, Gud är god mot den rättrådige, mot den som ett rent hjärta har
ändå höll jag på att snava, jag nära att tappa fotfästet var

Jag avundas de högmodiga, jag ser att det går gudlösa väl i händer
deras hull är fett och frodigt, de har inga hinder, allt till de bästa sig vänder
De råkar ej i nöd som andra, de lider ej som andra här
därför är högfärden deras halskedja, våldet den dräkt de bär
Deras ögon tittar lystet fram ur fetman och deras inbilskhet  helt utan gräns är
deras tunga fram över jorden far, de öppnar sitt gap och makt över himlen begär
Därför kommer folket till dem, suger åt sej budskapet, alla orden
De säger: Gud vad vet han. Inte vet den högste vad vi gör på jorden
Sådana är de Gudlösa i lugn och ro utökar de egendomarna sina
förgäves höll jag mitt hjärta, mitt sinne, rent och sköljde i oskuld händerna mina
Jag fått lida dagarna i ända och var morgon jag på nytt tuktad blivit har
Hade jag sagt jag vill tala som de, då hade jag svikit dem som dej trogna var
Jag grubblat och en lösning försökt nå
men allt blev för svårt för mej att förstå

Men till Guds egen helgedom kom jag då
där insåg jag hur det med dem skulle gå
hur du för dem på hala vägar ut
där fördärvets stup blir deras slut
Plötsligt blir de till intet, blir helt väck
de går helt under och förgås i skräck
som en dröm som är borta när man vaknar efter en natt
som en bild som är glömd som man ej längre kan gripa fatt

När mitt sinne var bittert och hjärtat av oro sved i mej
då jag var utan förstånd, som ett oskäligt djur inför dej
men nu är jag alltid hos dej, vid handen håller du mej
du leder mej och för mej på härlighetens väg till dej
När jag dej min Herre i himlen har
har jag på jorden ingen önskan kvar
min kropp och mitt mod må svika mej här
men jag har Gud, min klippa för evigt där
De som vandrar fjärran från dej, under går
du förintar alla dem som mot dej står
Jag min lycka i att nalkas Gud har
jag min tillflykt till Herren, min Gud, tar
ska vittna om allt stort
som du för mig har gjort
Psalm 73

Varför

O Gud, du har stött bort oss för alltid. Varför?
Din vrede alla fåren i din hjord berör

Tänk på din menighet som du en förvärvade, din egen folkskara
tänk på Sions berg din boning finns och ditt friköpta folk bevara
Styr dina steg mot det som i ruiner är, fienden förött allt i helgedomen här
Dina ovänner skränade i ditt hus och de ställde upp sina avgudatecken där
De högg som när man låter yxan i täta skogen gå
och ornamenten med bila och bräckjärn gav man sej på
De satte eld på din helgedom, skändade och ditt namns boning rev de ner
De tänkte vi ska kuva och bränna ner så att de inga gudshus ser mer
Vi inte våra egna tecken längre ser
och inga profeter budskap oss ger
Ingen av oss vet hur länge vi allt detta ska behöva utstå
Hur länge o Gud ska fienden få fortsätta med att smäda oss så?                 

Får han ditt namn för alltid förakta?                    

När ska du Gud allt detta beakta?

Varför håller du tillbaka din högra hand?

och varför gömmer du den i din mantels band?

Gud min konung stor från urtid

vinner segrar på jorden vid

Du delade havet med din makt så stor

klöv huvud på drakar som i vattnet bor

Med kraft du Leviatans huvuden krossade

gav honom åt öknens djur som på honom frossade

Du lät källor och bäckar springa fram

du torrlade vattenrik flod och damm

Din är varje dag, din är varje natt

månens och solens banor du satt

Du stakat alla jordens gränser ut

sommar och vinter är ditt beslut

Herre tänk på fienden sina smädelser ger

hur ett folk av dårar med förakt på ditt namn ser

Lämna ej åt vilddjur den som prisar dej här

glöm inte för evigt dem som hjälplösa är

Kom ihåg ditt förbund, ge förskoning

Landets mörka hörn är våldets boning

Låt inte de hjälplösa besvikna bort få gå

låt de förtryckta, fattiga prisa ditt namn få

Grip in, o Gud, grip in hävda din rätt

du smädats av dårar på många sätt

Glöm inte bort ropen från fienderna dina

dina ovänners larm som aldrig någonsin sina

Psalm 74

Lovsång 

Vi tackar Dej Gud, åkallar, vår bön till Dej framför
Vi tackar Dej Gud, berättar om de under du gör

Jag, Gud, väljer min tid
ger rättvis dom alltid
Om jorden bävar med alla som bor där
är det jag som stadigt dess pelare bär

Jag säger till de övermodiga: Hejda ert övermod
och till de gudlösa: lyft inte era horn i ert högmod
Lyft inte era horn så högt och tala inte styvnackat och fräckt mer
ty upphöjelse kommer ej från öst eller väst, ej heller öknen den ger
Nej, Gud är den som dömer, han förnedrar den ene och till den andre han i nåd ser
Herren har i sin hand en bägare med jäsande kryddat vin som han var och en ger
de gudlösa i landet kan ej välja
också bottendräggen måste de svälja
 
Detta ska jag ständigt för alla förkunna, jag lovsjunga Jakobs Gud ska
de gudlösas horn ska huggas av, den rättfärdige plats i det höga ta
Psalm 75

Lovsång

Guds namn känt i Juda, i Israel är han stor

I Salem står hans hydda och i Sion han bor

Blixtrande pilar, sköldar, svärd, alla krigsredskap, bröt han sönder där

Fruktansvärd, väldigare än de uråldriga bergen, du Gud är

Modiga män blev plundrade när de var i sömnens land

och ingen krigare kunde mot dej lyfta sin hand

Vid ditt rytande, Jakobs Gud, häst, ryttare i dvala föll

Fruktansvärd är du Gud, ingen enda stånd mot din vrede höll

Från himlen förkunnar du Gud ditt domslut 

jorden förfäras, tystas när du tar beslut 

För att rädda de betryckta på jord

stävjar du människors vrede med ditt ord

Löften åt Herren er Gud ge

låt honom dem infriade se

Grannfolk gåvor i fruktan honom ger

han omgivande furstars mod slår ner

han stor och fruktansvärd är

för jordens kungar här

         Psalm 76

Guds makt

Jag ropar med hög röst

ingenting ger mej tröst

Jag ropar till Gud må han höra mej

Herre i nödens stund söker jag dej

jag suckar och hela natten sträcker jag ut mina händer

utan att tröttna tänker jag på Gud, till honom mej vänder

Jag grubblar, krafterna sviker

nattens sömn helt från mej viker

Jag är helt utan ro, inga ord jag längre finner eller får

tankar finns på mina forna  dar, minns längesedan gånga år

Tankarna mal hela natten och jag grubblar och försöker förstå

Förkastar Herren för alltid? Ska jag aldrig mer del av hans nåd få?

Är hans trofasthet slut för all framtid?

Gäller inte hans löfte evig frid?

Har Guds godhet i ett intet runnit ut?

har hans barmhärtighet i vrede sitt slut? 

I ensamhet jag plågas bakom låsta tankens dörr

över att  Gud den högste inte handlar som förr

Jag minns Herrens gärningar, tänker på vad du gjort

minns dina forna under och begrundar allt stort

Du Gud i helighet fram går

ingen gud till din storhet når

Du är den Gud som gör under, du visade folken kraften i din barm

och du befriade Jakobs och Josefs ättlingar med din starka arm

Vattnen såg dig, vattens såg dig o Gud, våndades och djupen darrade och kved

från skyarna strömmade vatten, åskan mullrade och dina pilar du spred

Din åskas vagnshjul dånade, blixtarna lyste upp jorden

världen darrrade och skälvde inför de mäktiga orden

Genom hav gick din väg, genom vatten din stig, lämnade inga spår kvar

Du ledde ditt folk som en fårhjord och dess herdar Mose och Aron var

Psalm 77

 

Lyssna mitt folk

Lyssna så mitt folk till undervisningen jag ger

hör nu på budskapet jag vill förmedla till er

Jag yppa visdomsord vill

som hör förgången tid till

Vad vi lärt känna, vad vi har hört

vad våra fäder till oss har fört

för våra barn vi inget av detta dölja vill

nej kommande släkten hör berättelsen till

Om Herrens makt och om hans ära

om hans under ska de sig lära

Han gav sina bud åt Jakob och stiftade åt Israel en lag

befallde  fäderna att i undervisning av sina barn ta tag

På så sätt skulle det som hänt för kommande släkten bli känt

barn som föddes skulle berätta för sina barn vad som hänt

De skulle genom denna undervisning sätta sin lit till Gud

och aldrig glömma de gärningar han gjort, utan hålla hans bud

på så sätt skull de inte som sina fäder ett trotsigt och upproriskt släkte vara

utan ett pålitligt släkte som Guds godhet mot dem med trohet kunde besvara

Efraims barn välbeväpnade bågskyttar vände, svek, på stridens dag

de höll inte heller Guds förbund och ville ej vandra efter  hans lag 

glömde hans gärningar och de underverk han låtit dem fått se

det som fäderna i Egypten och på Soanslätten sett ske

Han klöv havet och förde dem igenom och lät vattnet som en mur stå

ett moln ledde dem på dagen, med lysande eld fick de på natten gå

Han klöv öknens klippa och vatten ur djupen till dem förde

källor och vattenfloder bröt fram när han vid stenen rörde

Ändå fortsatte de att upproriska vara

och sin syndfullhet inför honom uppenbara

De krävde att han skulle ge dem mat

ständigt frestade honom med sitt gnat

Mot Gud talade de upproriska ord

kan du i öknen åt oss duka ett bord

På klippan slog han

vattnet forsade, rann

men kan han oss bröd ge

kan under med kött ske 

Herren deras klagan hörde

och det hans inre upprörde

En eld då i Jakob upptändes

vrede över Israel sändes

eftersom de inte trodde på Gud

eller litade på hans frälsnings bud

Han sin befallning åt molnen ovan gav

och öppnade så dörren till himlens hav

lät manna från himlen regna ner

och säd från himlen han till dem ger

Änglabröd till människorna sändes

och deras hunger till mättnad vändes

Över himlen lät han östanvinden fram sträcka

och hans allmakt kunde sunnanvinden väcka

Lik ett ymnigt stoftregn lät han kött falla ner

fåglar talrika som havets sand folket ger

i lägret runt omkring tälten lät han dem falla

de fick sitt lystmäte och mätta blev de alla

Men innan de stillat sin lystnad, medan de ännu har maten i sin mun kvar

bröt Guds vrede ut över dem och livet av många unga starka män han tar

Ändå fortsätter de att synda, de tror ej trots de under han gör

deras år slutar i skräck och deras gärningar till intet dem för

När han dräpte sökte de sig till honom, till Herren Gud de återvände då

de mindes Gud deras klippa att de genom honom befrielse kunnat nå

Men det de sa till honom var lögn, endast hycklande ord frambar

de höll inte fast vid hans förbund och otrogna mot honom var

Men han är barmhärtig, förlåter synder, vill att ingen ska fördärv få smaka

han låter inte all sin harm få bryta fram och han håller sin vrede tillbaka

Han tänkte på att de bara människor var,

var en vind som for förbi och inte  fanns kvar

Hur ofta var de inte i öknen fyllda av uppror

de kränkte Israels helige, genom olydnad stor

Den makt Gud visat kom de ej ihåg

att han befriat dem, de ej insåg

De tecken han gjorde i Egypten fanns i minnet ej kvar

de under  som skedde på Soanslätten helt utplånade var

Han förvandlade deras stora flod

så att istället för vatten rann där blod

bäckarnas vatten odrickbart blev

in över landet flugsvärmar drev

plågande grodor ,skadedjur över dem han sände

och gräshoppor deras skördehopp till intet vände

Vinstockarna lät han med hagel förgöra

deras sykomorer med skyfall förstöra

Boskapen åt sjukdomar prisgav

och husdjuren han dödlig pest gav  

Sin glödande vrede han mot dem vände

harm, förbittring och nöd över dem sände

 

Ett följe av olycksänglar lät han fram dra

 och sin vrede lät han fritt lopp bland dem ha

Han skonade dem inte från döden utan utgav dem istället åt pest

dräpte det förstfödda, så att av det först avlade fanns ej minsta rest

Förde sitt folk som en hjord , som en fårflock fram

och ledde genom öknen Israels folkstam

utan fruktan kunde de gå, han dem ledde, följde

havet omslöt deras fiender dem översköljde

förde dem till sitt sitt heliga land

förde fram dem till sitt egna bergs rand

och folken drev han framför dem och drev dem så från landet ut

lät Israels stammar bo i deras hus enligt sitt beslut

Men de satte honom på prov, trotsade Gud

då de inte höll den högstes stadgar och bud

Som sina fäder de trolöst avföll

som en båge vars sträng ej spänd sig höll

Med sina offerhöjder de honom förtretade

med sina gudabilder de honom uppretade

Gud hörde dem och vredgades då

sin dom över Israel lät han gå 

Sin egen boning i Shilo han övergav

från tältet han bland människor rest sig begav

Han lät sin kraft fångas, föras till främmande land

och lät sin härlighet komma i fienders hand

Sitt folk åt svärdet han han prisgav

sin vrede som arvedel dem gav

I eld deras unga män i under gick

och deras flickor ingen bröllopssång fick 

Landets präster med svärd höggs ner, på gatorna de låg

men inga sörjande änkor man  där hörde eller såg.

Som en sovande vaknade Herren då

som en krigare när han ur sitt  rus gå

Fienderna slog han tillbaka

de fick evig vanära smaka

han förkastade Josefs ätt och utvalde inte Efraims stam

men Sions berg som han älskade och Juda ställde han fram

Sin egendom lika hög som himlen var

och evigt fast som jorden som han skapat har

David valde han ut efter sitt beslut

tog honom från fårhjordarnas fållor ut

Från fårens tackor, till sitt folk, hämtade han honom fram

för att valla hans arvedel, alla från Jakobs stam

Med hängivet hjärta han deras herde var

med varsamma  händer han dem ledde och bar

Psalm 78

 

Psalm av Asaf

O Gud hedningar har trängt in i ditt land

skändat ditt heliga tempel med sin hand

Jerusalem nu lagt i ruiner är

dina tjänare de lämnat som lik där 

föda åt himlens alla fåglar de blivit har

och dina trognas kroppar vilda djur iväg bar

Deras blod har de utgjutit som vatten i Jerusalem

ingen tar heller hand om kropparna, ingen begraver dem

Vi ett åtlöje för våra grannar är

spott, spe och hån de ständigt mot oss frambär

Hur länge, Herre ska vreden mot oss vara

och din lidelses eld brinna, Herre svara

Låt din vrede drabba andra folk, som ej åkallar dej 

de slukat och ödelagt Jakob och de känner dej ej

Låt oss ej för våra fäders gärningar lida

efter din barmhärtighet vi ständigt bida

Stort är eländet och nöden  svår

hjälp oss Herre Gud, räddaren vår

då ditt namn över alla andra namn är

befria oss, förlåt synden stor vi bär

Varför ska folken få säga om oss "var är deras Gud"

låt oss se när de får känna att du bär hämndens skrud

Låt alla fångarnas jämmer fram till dig nå

dödsdömda av din starka arm sin frihet få

Ge våra grannar sjufalt igen då de smädat dej har

då ska vi ditt folk, fåren i din hjord ge tacksamhetens svar

för evigt ska du vår tacksamhet få

från släkte till släkte ska lovsång dig nå 

Psalm 79

 

Lyssna

Lyssna, Israels herde, du som leder Josef som en fårhjord

du som tronar på Keruberna, träd fram i makt, i glans på jord

Inför Efraim, Benjamin och Manasse din kraft, styrka till liv väck

Gud upprätta, låt ditt ansikte lysa, till hjälp din hand utsträck

Herre Gud Sebaot hur länge ska vi detta behöva klara

att du våra böner med rykande vrede ständigt besvara

Tårars bröd som föda vi länge nog fått

därtill tårar att dricka i övermått

Vi utsätts för grannars förakt

med hån är de ständigt på jakt

 Vinstock i Egypten du grävde upp och sen hit den bar

 förjagat hedningarna och planterat den här du har

 Du rum och mark här för den beredde

 den slog rot, ut i landet sig bredde

 Dess skugga helt de höga bergen övertäckte

 dess grenar över mäktiga cedrar sig sträckte

 Rankorna till havet bredde ut

 dess skott vid Eufrat fick sitt slut

 Varför rev du den omkringliggande muren ner

 så alla vandrare kan plocka allt som de ser  

 Vildsvin från skogen kan skövla den, helt förstöra

markens smådjur kan äta den kal, helt förgöra

Gud Sebaot vänd tillbaka till oss, se till oss, din blick ej från oss vänd

ta dig an denna vinstock. som din hand planterat har, din hjälp till oss sänd

De har ju skövlat, bränt och huggit din vingård ner

låt dem gå under när din straffande blick dem ser.

Låt mannen vid din högra sida under din hand stå

männikosonen som du fostrat ditt beskydd få

Från dej och från din väg avviker vi ej

låt oss leva, så ska vi åkalla dej

Gud Sebaot om hjälp och upprättelse vi ber

Låt ditt ansikte lysa så vi din räddning ser

 Psalm 80

 

Jubel

 Jubla inför Gud som vår styrka är

och hyllningsrop till Jakobs Gud frambär

Stäm upp lovsångsmusik och låt tamburinen höras

låt ljuvliga toner på lyra, harpa framföras

Stöt högljutt i horn vid nymåne, gör detsamma vid fullmåne på vår högtidsdag

en rättighet för Jakobs Gud, en stadga för Israel, sedan Josefs tid en lag

(Jag hör en okänd stämma)

Jag lyfte bördan från dina axlar , dina händer slapp bära korgen

Jag svarade dold i åskan och räddade dig  ur nöden och sorgen

Vid Merivas vatten jag prövade dig, jag ville varna dig

O mitt folk, Israel, om du ändå  ville lyssna, höra mig

Låt mig ingen främmande Gud hos dig få se

en utländsk Gud får du ej dyrka eller tillbe

Jag är Herren din Gud som från Egypten förde dig ut

öppna din mun så ska jag fylla den som jag gjort förut

Men mitt folk ville inte höra min röst

Israel vill inte veta av min tröst

Dessa förstockade lät jag hållas då

och jag lät dem sina egna vägar gå

Om mitt folk Israel ville följa mig och min röst höra

skulle jag kväsa fienderna , motståndarna förgöra

De som hatar Herren skulle krypa då

och deras skräck skulle för evigt bestå 

då skulle jag mitt folk finaste vete ge

mätta dem, med honung ur klippan dem förse

 (Psalm 81)

 

Guds dom

I gudaförsamlingen Gud står

i gudarnas mitt hans dom utgår

Hur länge ska ni orättfärdigt döma

de gudlösas skuld överskyla, glömma

De svaga och faderlösa rättvisa ge  

till de hjälplösa och fattigas rätt se

Rädda den som är fattig och svag

befria, ur ondas våld dem tag

De inget vet, de inget förstår

då deras vandring i mörker går

Jorden mot sin undergång går

dess grundvalar vacklande står

Jag säger att ni är Gudar, att ni den högstes söner är

men ska dö som människor dör, falla som furstar faller här

Gud, grip in nu, håll över jorden dom

ty alla folk är ju din egendom

Psalm 82

 

Bön

Gud var inte tyst, min Gud var inte stum, tig ej

hör fiender larmar, motståndare reser sej

Mot ditt folk de lömska planer bär,

mot dem som under ditt beskydd är

De säger kom vi gör på detta folk helt slut

så ingen minns Israel som de var förut

De om sin plan helt överens är

de sluter ett förbund mot dig här

Edoms stammar, moabiter, hagareer och islamiterna alla

Tyros, Geval, Ammon, Amalek och de som fllisteer sig kalla

Assyrierna med dem sluter upp

är åt Lots ättlingar en stödtrupp

Gör med dem som du gjorde med Midjan en gång,

med Sisera och Javin vid Kishonbäckens dalgång

de som då förintades vid En-dor och till markens gödsel blev

låt det gå deras furstar som Sevach,Salmunna, Orev och Seev 

ty de säger "Guds betesmarker vill vi till våra egna göra"

Min Gud, låt dem bli som tisteldun, som agnar, som vinden kan bortföra

som när elden bränner skogen ner

och lågorna bergen sveda ger

så må du med din storm jaga dem väck

med ditt oväder sätta dem i skräck

låt dem där med skam och förtvivlan stå

så att de dig söker, till dig Herre vill gå

Må de känna blygsel och skräck

gå under, för evigt vara väck

så att de inser att du, ensam, den högste är

du vars namn Herren är, som hela jorden bär

den högste, är mäktig och hela jorden bär

 Psalm 83

 

Herrens boning

Herren Sebaot din boning ljuvlig är

längtan till Herrens förgårdar mig förtär

Jubel från min kropp och från min själ den levande Guden når

Sparven finner rede, svalan ett bo för sina ungar får

Ära inför dina altaren Herren Sebaot, min konung och min Gud

lyckliga är de som bor i ditt hus och där alltid om dig bär lovsångsbud

Lyckliga de som i dig sin styrka har

de som gärna upp till templet drar

när de, genom Bakaträdens mörka dal, går

blir den en källa,  vars välsignelse dem når

Från port till port de framåt går

tills de inför Gud på sion står

Herre Gud Sebaot lyssna på mej

hör, när jag i bön vänder mej till dej

O Gud på vår sköld må du ge akt

låt din smorde få del av din makt

Bättre en dag i dina förgårdar

än tusen i hemmet som jag vårdar

Jag hellre ödmjukt vid tröskeln till min Guds hus står

än att jag in och ut i de gudlösas tält går

Herren Gud är sol och sköld, han nåd och ära ger

dem som lever ostraffligt han med allt gott förser

Herren Sebaot du är nära mej

lycklig  är den som förtröstar på dej

 Psalm 84

 

Guds forna gärningar

Herre förr var du god mot ditt land, i nåd mot Jakob ditt ansikte vände

Du tog bort ditt folks skuld, deras synder, du din förlåtelse till dem sände

Din stora vrede mot dem fick ett slut

den glödande harmen slocknade ut

Upprätta oss Gud, vår räddare, låt din ovilja mot oss fara

Herre ska din vrede alltid bestå, från släkte till släkte vara 

Vill du inte ge oss liv tillbaka

så att ditt folk får din glädje smaka

Herre låt oss din godhet se

och din hjälp på nytt åt oss ge

Jag vill höra vad Gud säger, hans röst

Herren förkunnar välgång och tröst 

för de som trogna honom är

för de som på redbarhet bär

De som fruktar honom har närhet till hans hjälparhand

hans stora härlighet  hans barmhärtighet bor i vårt land

Godhet, trofasthet möts. Omfamnar varandra gör rättvisa och fred

Trofasthet spirar ur jorden och rättvisa blickar från himlen ned

Herren själv ger allt gott och vårt land han yppig gröda ger

Rättvisa går framför och välgång i hans spår folket ser

Psalm 85

 

 Bön

Jag är hjälplös och fattig, hör mej, Herre, och svara mej

beskydda, rädda din tjänare som förtröstar på dej

Förbarma dej Herre, du min gud är

jag ropar till dej hela min dag här 

Låt din tjänare glädje få

allt mitt hopp till dej, Herre, stå

Ja, Herre, du är god, din förlåtelse ger

med kärlek på alla som åkallar dej ser

Herre lyssna till min bön, Herre, när jag ber, hör på mej

Du svarade mej när jag i min nöd ropade till dej 

Herre bland gudarna ingen som du är

och inga gärningar är som dina här

Alla dessa folk som du skapat på jord

ska ära och ge dej sina hyllningsord

Ty du gör under och oändligt stor är

den ende som allt på denna jorden bär

Visa mig din väg, så att jag i din sanning framåt kan gå

lär mig helhjärtat vörda ditt namn, i din närhet vill jag stå

Jag vill till Dig Herre mitt tack bära

vill av hela mitt hjärta ge Dig ära

Ty Din godhet mot mig obegränsad är

från dödsriket mig på dina armar bär

De övermodiga i angrepp mot mig går

en skara våldsmän ständigt efter mitt liv står

De räknar inte med Dig, Din gränslösa barmhärtighet och nåd

 och rikt på mildhet, kärlek och trofasthet är Ditt stora förråd

Vänd Dig åter till mig och i barmhärtighet till mig se

din tjänare kraft och din tjänarinnas son räddning ge

Ge mig tecken på Din godhet, låt mina ovänner med blygsel stå

medan Du Herre del av Din nåd hjälp, räddning och tröst låter mig få 

Psalm 86

 

Guds kärlek till Sion

Han har lagt dess grund på de heliga bergen här

mer än andra boningar håller han Sion kär

Härliga ting om dej du Guds stad han frambär

Rahav, Babylon mina bekännare är

Filisteen, Tyros och Kush är också födda där

ja om Sion ska det heta alla är födda här

Det är den heliga staden som den högste själv här grundlagt har

Herren skriver i listan över folken "alla födda här var"

Under sång och dans ska budskapet spridas ut

alla källor har i dig sin början, sitt slut 

psalm 87  

 

Rop om hjälp

Herre min Gud om dagen ropar jag på hjälp från dej

och upp till dej om natten stiger klagoskri  från mej

Lyssna till min klagan jag vill att min bön fram till dej når

livet är fyllt av elände, vid dödsrikets rand jag står

Jag räknas bland dem som  igravens  glömska försvunnit

en man som mist sin kraft, ur kroppen har den  runnit

Jag multnar bland de döda, bland dem som sin vila i graven har

dessa som du inte minns,  de avskurna som hos dej inte finns kvar

Du har störtat mej ner i graven, i det mörkaste djupet ner

Tung vilar din vrede på mig, vatten omsluter, ingen räddning ser

Du mina förtrogna från mej drivit bort har

bara deras misstro, avsky har jag nu kvar

helt inspärrad är

inlåst och fast här

Var dag ropar jag till dej, mitt lidande gör blicken skum

jag sträcker mina händer mot dig Herre från mörkrets rum

Blir dina under i mörkret spridda och kända

och från glömskan bud om Din rättfärdihet sända

Jag ropar till Dig Herre om morgonen stiger min bön till Dig

varför stöter Du bort mig Herre, döljer Ditt ansikte för mig

Från ungdomen jag plågad intill döden var

fylld med skräck, ingen skräck fanns kvar

Farorna sluter sig om mig som vatten, mig ständigt omger

du drivit bort mina vänner, fränder jag inte längre ser

 

psalm 88 

 

Sång om Guds nåd

Om Herrens nåd jag alltid sjunga vill

för all tid din trofasthet räcker till

Jag säger din nåd för evigt består

till himlen din stora trofasthet når 

Jag slöt förbund, gav en ed åt den jag valt ut

 åt min tjänare David efter mitt beslut

Din ätt ska för evigt bestå

för all tid ska din tron fast stå

Herre vår Herre, himlen alla dina under prisar

och de heligas församling din trofasthet påvisar

Vem kan kan mäta sig med Herren i höga skyns rike

eller vem av gudasönerna är Herrens like

Gud är all fruktan värd i de heligas råd

mer fruktad än alla andra för sina dåd

Herre vem är väi som Du, härskarornas Gud

Du omsluts av nådens och trofasthetens skrud

Din hand över trotsiga havet sträcks ut

gör på de mäktiga stormvågorna slut

Du Rahav krossade och  helt förödde

din starka arm fienderna utströdde

Himlen och jorden din egendom är

du skapat vad världen rymmer och bär

Norr och söder du Herre skapat har

Tabor och Hermon jubel till ditt namn bar

Dina armar fulla av kraft är

Din starka hand seger frambär

På rätt och rättfärdighet vilar Din tron

nåd och trofasthet är Din intention

Lycklig är det folk som till Dig sin hyllning ger

då deras vandring i Ditt ansktes ljus sker

De gläder sig ständigt över Ditt namn

jublar över Din rättfärdighets famn

Ty vår sköld Herrens egendom är

den Helige vår kung i sin famn bär

Du talade en gång i en syn till dina trogna och Du sa

en hjälte jag känner, en yngling i folket jag upphöja ska

David min tjänare jag fann och till kung gjorde

då jag honom med min heliga olja smorde

Min hand ska hans fasta stöd vara

min arms styrka honom bevara 

Ingen fiende honom övervinna ska

inga våldsmän makten i hans rike ska ta

Hans ovänner, de som hata honom , ska jag krossa och till marken slå

min trofasthet och nåd ska honom följa, i mitt namn ska han seger få

Över hav och strand ska han ha makt

floderna jag under hans hand lagt

Han ska säga du är min far

min klippa som räddat mig har

Jag ska ge honom makt, till min förstfödde göra

till förnämsta tronen bland kungar honom föra

För all framtid ska min nåd med honom vara

förbundet med honom ska jag för evigt bevara

För evig tid ska hans ätt av mig  makten få

så länge himlen är till, ska hans tron bestå

Om hans söner min lag överger,

till mina stadgar inte ser

på mina bud ej längre tänker

och mina befallningar kränker

med ris ska de sitt straff få

med hårda slag ska jag slå

men min nåd ska dock bestå

min trofasthet likaså

mitt förbund ska jag ej svika

från min löftesväg ej vika

Vid min helighet svor jag en ed

att aldrig svika Davids släktled

För evigt varar hans makt, ska aldrig förgå

liksom solen ska hans tron för alltid bestå

evigt som månen i skyn är

det trovärdiga vittnet  där

Men nu har du din smorde stött bort och i din vrede honom förkastat har

du brutit förbundet med din tjänare, hans krona lämnat i stoftet kvar

Du har alla hans murar brutit ner

och hans borgar nu som grus man ser

Han plundras av alla som kommer förbi

ständigt utsatt för grannarnas tyranni

Du låter hans motståndare triumfera

fiender i glädje seger proklamera

Du har låtit hans svärd förlora sin kraft

och ger honom inte den styrka han haft

Du har störtat hans tron till marken och hans glans släckt ut

Du höljt honom i skam, på hans ungdoms dagar gjort slut

Hur länge ska Du Herre för mej gömma dej

och låta din vredes eld vara över mej

Tänk o Herre på hur kort min livstid är

hur förgängliga vi människor är här

Vem bland de levande ska inte döden se

och vem kan bort från dödsrikets makt sej bege

Herre var är nu Din nåd från forna dar

som Du i trofasthet David lovat har

Herre tänk på din tjänares vanära på, de smädelser från folken jag får

Dina fiender hånar mig Herre och de hånar din smorde var han än går

Lovad vare Herren

i evighet Amen

 Psalm 89  

 

Guds trofasthet

Herre från släkte till släkte du vår tillflykt varit har

du fanns innan bergen fanns innan jorden blev till och var

Du Gud från evighet till evighet är,

medan mull blir människan som lever här

I dina ögon är tusen år

som en dag, som en timme, som går

Människor är som gräs du sveper bort

deras tid är, som morgonsömnen, kort

De frodas om morgonen, men ändå förgängliga är

mot kvällen vissnar de och förgängelsen dem beklär

Vi slås av skräck över din vrede,din  harm oss förtär

Du granskar våra synder,allt öppet för din blick är

Under din vrede våra dagar går

 och som en suck försvinner våra år

Sjuttio år, livslängden vi får

åttio om krafterna består

De flyende åren fyllda av möda och slit är

 men snart är allt förbi och vi finns inte längre här

Vem styrkan av din vrede känna förmår?

vem inser hur tungt den oss människor slår?

Låt oss se hur få våra dagar är

då detta våra hjärtan vishet lär 

Kom åter Herre! Hur länge ska Din vrede bestå?

Förbarma Dig över mig, låt din tjänare nåd få! 

Av din nåd låt mig varje morgon få del

så jag får jubla och känna mig hel

Låt glädjen samma längd som plågan få

så vi med jubel var dag  fram kan gå

Visa Din makt för oss som i Din tjänst stå

så här våra barn Din härlighet se få

Herre vår Gud låt Din ljuvlighet omsluta

så vi av lycka och framgång får njuta

 Psalm 90 

 

Trygghet

Den som vilar i den Väldiges skugga och under den Högstes beskydd bor 

säger "Herren är min tillflykt och min borg, på min Gud jag förtröstar och tror"

Från jägarens lömska nät han din räddning är

den förhärjande pesten blir ej till besvär

Hans vingars beskydd dig når

under dem du tillflykt får

Han trofast är en sköld, en mur, som  ständigt säkert beskydd dig ger

sitt beskydd han dag som natt dig ger. med nådens ögon han dig ser

Pesten som i mörkret går fram behöver du ej frukta för

ej heller farsoten vid middagstid längre ont dig gör

 

Om och tusen vid din sida, ja tiotusen faller ner

så ska du inte frukta, han sitt skydd för evigt dig ger

Du ska se när de onda sin lön få

dina ögon med lust skåda därpå

Ty du har sagt "Du Herren mitt skydd är här"

och den högste ständigt din tillflykt är

Mot olycka ska han dig skydda

ingen plåga ska nå din hydda

Genom sina änglar ska han med beskydd dig förse

på alla dina vägar och stigar skydd vill han ge

De ska bära dig på sina händer

skydda vart du i världen dig vänder

Mot lejon och huggormar ska du segrande fram gå

unga lejon och drakar ska din styrka smaka få

"Han vandrar nära mig därför ska han friheten nå

mitt namn ära han ger därför ska mitt beskydd bestå

Han åkallar mig och jag ska honom svara

jag är nära, ska från nöd honom bevara

Jag ska rädda honom  och låta honom komma till ära

Jag ska med ett långt liv mätta och till frälsning honom bära

Psalm 91 

 

 

Sabbatssång

 Det är gott att tacka Herren, den Högste,

 att lovsjunga ditt namn, dina dåd, 

 att var natt förkunna din trofasthet

 och att var morgon förkunna din nåd

 att på tiosträngad harpa spela

 till lyrans klang min glädje dela

 Dina gärningar, Herre, glädje ger

 och med jubel jag din storhet ser

 

 Herre stora dina verk är

 vilket djup i dina planer här

den enfaldige intet förstår

och dårens förstånd det övergår

 

Som gräs på marken grönskar den som inte tror

ogärningsmannen blomstrar och växer sig stor 

men de kommer förgängelsen nå

medan Gud för evigt ska bestå

 

Dina fiender Herre ska sin undergång nå

och ogärningsmännen ska för evigt förgå

Mig gör Du som mäktig vildoxe med lyfta horn lik

på svalkande upplyftande olja gör du mig rik

 

Jag alla mina fienders undergång ser

och hur angripare till marken faller ner

 

Som gröna palmer de rättfärdiga är

som höga cedrar på Libanon står de där

planterade i Herrens hus de står

och deras grönska Guds förgårdar når

och ännu i hög ålder skjuter de skott

fulla av sav och kraft som av Gud de fått

Vittnesbörd om Herrens rättvisa de bär

min klippa-i honom ingen orätt är

  Psalm 92

 

Herren är kung

Herren är kung, i höghet han klädd är

med makt och styrka han sitt bälte bär

Världen står helt fast i orubblighet här

sedan urtid med fasthet din tron sig klär

O Herre, floderna sin röst höjt har

rösten som dånande eko dröjer kvar

Väldigare, väldigare än stora vattnens brus,

än havets bränningar, är Herren i sitt höga hus

Ditt bud och ditt heliga hus ska fast stå

Herre för evigt, för all framtid bestå 

(Psalm 93 )

 

Hämndens Gud

Herre hämndens Gud är du

du hämndens Gud träd fram nu

Res Dig upp Du jordens domare, låt det ske

vedergällning av de högmodiga vill vi se

Hur länge ska ogudaktiga få hålla på?

Hur länge ska bara deras ondska få pågå?

Ur deras mun flödar fräcka ord

känns som de dominerar vår jord

Ditt folk o Herre, Din egendom krossar de och trycker ner

Änkor, främlingar dräper de,detsamma med faderlösa sker

De säger fräckt "Herren ser inte vad vi gör

Jakobs Gud märker inte att vi dem förgör"

Dårar hur länge ska ni utan vett gå?

När ska ni börja fatta, börja  förstå?

Skulle inte han som gett er öron kunna höra er?'

Skulle inte han som gett er ögon ha ögon som ser?

Skulle inte han som fostrar alla hednafolken straff ge?

Skulle inte han som undervisar till deras bästa se?

Herren känner människors planer här

han vet att de på idel tomhet bär

Lycklig, Herre, är den som du fostrat har

som din lag och undervisning med sig bar

I onda dagar du honom frid och ro ger

medan de gudlösa redan öppen grav ser

Ty Herren sitt folk med beskydd förser

och sin egendom aldrig överger

Den rättfärdige ska sin rätt få

mot ljus framtid de redbara gå

Jag frågar nu vem är mot de onda mitt försvar?

Finns någon som mot ogärningsmän mitt  parti tar? 

Om inte Herren med sin hjälp bistå

kommer jag snart till evig tystnad gå

När mitt hjärta av bekymmer tyngt är

då du min själ med frid och tröst beklär

Partiska domare du inte ditt stöd ger

dessa som lagen förkastar och överger 

De förenar sig, mot den rättfärdige går

den oskyldige döms skyldig och dödsstraff får

Men Herren Gud min trygga borg är

min klippa, min fasta tillflykt här

Deras brott ska hans rättfärdiga prövning undergå

Herren vår Gud ska krossa dem,låter dem ej bestå

Psalm 94

 

Lovsång

Kom låt oss alla jubla till Herrens ära

vår hyllning till vår klippa, vår räddning bära

Låt oss inför honom med tacksägelse stå

inför honom med glädje, spel och sång fram gå

Ty Herren är stor, konung över alla gudar är

i hans hand är jordens djup och bergens toppar han bär

hans är havet så och dess strand

och landet format av hans hand

Kom låt oss falla ner och tillbe

böja oss, skaparen hyllning ge

då han vår Gud och vår Herre är

vi hans får som han vårdar och bär

Om ni på på hans röst ville höra

och inte som era fäder i göra

då de i Meriva och Massa i öknen var ohörsamma

fast de sett mina gärningar ville de ej mig anamma

 I fyrtio år jag trött och led på detta släkte var

och sa de känner ej mina vägar, detta folk vilse far

och i min stora vrede svor jag då

aldrig ska de fram till min viloplats nå

Psalm 95 

 

Sjung till Herrens ära

 Sjung till Herrens ära, sjung, ja sjung en helt ny sång

hela världen sjung till Herrens ära än en gång

Sjung till hans ära och prisa hans namn här

dag efter dag bud om hans seger frambär

 

Inför alla jordens folk sjung till hans ära

om alla hans under ska ni folken lära

Må ni prisa Herren ty han är stor

större än andra Gudar som här bor

 

Folkens alla Gudar avgudar är

medan Herren himlen skapat och bär

Han omges av glans och oändlig prakt

och hans tempel av härlighet och makt

 

Alla folkslag ska åt Herren ära ge

 och hans majestät och höga namn tillbe

Kom och till hans förgårdar offer bär

fall ner inför Herren i helig skrud där

 

Darra inför honom som är kung över vår jord

"Herren är kung" förkunna bland folken dessa ord

Genom honom står jorden fast och orubblig kvar

sanning och rättvisa i sina händer han har

 

Må jorden jubla samman med himlens höjd

havet och allt det rymmer brusa av fröjd

Marken och allt den bär glädja sig må

och alla skogens träd jubla likaså

 

De jubla inför honom som kommer för att över jorden råda

och som rättvisa och trofast nåd för världen och folken bebåda 

Psalm 96 

 

 

 

Jubel inför Herren

Herren är konung! Jorden jubla må

och glädje de fjärran kusterna nå

Honom omgiven av moln, töcken vi ser

och rätt och rättfärdighet hans tron omger

 eld som framför honom går

 hans fiender smaka får

Herrens blixtar lyser upp hela världen, jorden skälver när detta sker

bergen smälter som vax inför jordens härskare som allt detta ser

Himlen förkunnar att han rättfärdig är

hans härlighet skådas av alla folk här

Avgudadyrkarna skryter, men med skam står

då de av maktlösa gudar inget svar får

Alla jordens gudar faller inför honom ner

Sion gläder sig när de allt detta hör och ser

Juda städer högt sitt jubel frambär

då Herrens domslut rättfärdiga är

Ty Herren du den högste din makt över hela jorden sig sträcker

högt över alla andra gudar, upp till himmels höjd den räcker

Herren älskar dem som hatar ondska och med sin nåd dem bevarar

han dem från ondskan räddar och under allt han dem försvarar

Ljus bryter fram och Herren glädje åt  de redbara ger

prisa hans  namn ni rättsinniga,  över hans nåd gläd er

Psalm 97 

 

Lovsång

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty stora ting gör han

med sin heliga arm och med sin starka hand seger han vann

Herren har visat att han räddning ger

folken skådar och hans seger de ser

I sin godhet  har han räddning åt Israel berett

att vår Gud räddar har hela jorden upplevt och sett

Hylla Herren hela världen, brist ut i jubel och sång

Låt lyrans strängar klinga och sjung för Herren än en gång

Blås i trumpet och horn, ge Herren konungen hyllning mäktig, stor

Havet och allt som det rymmer , världen och alla som i den bor

Floderna skall då klappa sina händer

bergen mot honom i jubel sig vänder

Herren  kommer för att råda  med rättvisa

han kommer för att världen sin oväld visa

 Psalm 98

 

Herrens storhet

Herren är konung! Folken bävar

han tronar på keruberna jorden i darrning är

Herren är stor i Sion och upphöjd över alla folk

som sin lovprisning frambär

till honom som är stor och fruktat här

till hans namn som helighet med sig bär

Mäktig är kungen som älskar det som är rätt

han håller rättvisan vid makt på alla sätt

Ära vår Herre, vår Gud, som helig är

fall ner inför pallen som hans fötter bär

Mose och Aron bland hans präster en gång var

Och Samuel honom, tillbett, åkallat har

De ropade till honom, han gav dem svar

ur molnpelaren han sitt budskap frambar

Han gav dem sin lag och de höll alla hans bud

du svarade, du förlät dem, Herre vår Gud

För sina gärningar får de lön bära

Vår Gud och vår Herre ge honom ära

Inför hans heliga berg fall ner här

då Herren vår Gud stor och helig är

 Psalm 99

 

         Tacksägelse

Hylla Herren hela vår jord
tjäna Herren med glädjeord
med jubelrop inför honom gå
att Herren är Gud ska ni förstå
Han har gjort oss och vi är hans folk, fåren i hans hjord
Gå in genom hans portar med tacksägelsens ord
kom till hans förgårdar med lovsång
tacka, prisa honom dage lång
Ty Herren är god, evig nåd hos honom bor
hans trofasthet är från släkte till släkte stor
           Psalm 100